Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUSTUS ELGESKOG
kan, står ständigt lika ny och frisk
inför de nyvordna uppgifterna.
Mycket hänger på de personliga
kvalifikationerna hos dem som går
i spetsen. Det räcker därvid inte
med kunskaper och talanger. Inte
ens med god vilja. Den som skall
visa andra vägen, måste själv vara
något. Han bör på något sätt i sin
person ge ett uttryck, och helst ett
eggande uttryck, åt rörelsens idé. Man
blir icke entusiasmerad bara av ett
program eller en paroll. Vi kräver
att det bakom programmen och
parollerna skall stå en levande
människa, en personlighet som vi kan
högakta och helst också beundra.
Det kan förefalla, som om detta
vore stora krav. Men det är
strängt taget icke fråga om några
konstigheter. Ledaren behöver icke
vara så synnerligen märkvärdig.
Men han skall kunna ena, samordna
och stimulera. Ja, kanske en sak till.
Han skall se till, att han i sitt
ledarskap icke står ensam. Någon
har sagt, att cn ledares förnämsta
dygd är att göra sig själv
överflödig. Kanske något ditåt. Han skall
kunna sätta sina medarbetare i
arbete. Han skall lita på dem. Och
han skall införa dem i de
gemensamma uppgifterna på ett sådant
sätt, att han när som helst, om så
skulle befinnas nödvändigt, kan
ersättas av någon annan. En rörelse
eller verksamhet får icke vara så
beroende av ledaren, att den står
eller faller med honom. Om så är,
har ledaren icke rätt ryktat sitt
kall.
Även om ledarskapet alltså,
åtminstone under vanligare och
enklare förhållanden, icke innebär
något så synnerligen märkvärdigt,
ställer det dock vissa krav, som
inte är så lätta att fylla. Vi märker
det kanske bäst inom
ungdomsorganisationerna, där man icke alltid
bland sina egna kan räkna med den
mognad och den erfarenhet, som
skulle vara önskvärd. Men vi ser
det också på andra håll. Det var
relativt enkelt, så länge
folkrörelserna kämpade mot något, som de
ville ha ändrat; det blir svårare då
det gäller att själv nyskapa.
Vare sig det gäller ledarskap av
den ena eller andra arten kräves,
utom naturlig håg och fallenhet, helt
visst också utbildning. Det har man
tidigare inte så mycket tänkt på.
Ledarna har gjort så gott de
kunnat, och de ledda har fått hålla till
godo. Nu har man börjat se med
andra ögon. Man har börjat förstå,
dels att man måste leta reda på och
ta vara på ledarebegåvningarna,
dels att man måste ge dem en viss
utbildning. Det kan naturligtvis
ifrågasättas, om man kan "göra"
någon till ledare. Man kan icke
utbilda vem som helst till vad soin
helst. Det fordras först och främst
fallenhet. Men erfarenheten torde
ha gett vid handen, att där sådan
finnes, kan t. o. m. tämligen enkla
och anspråkslösa anvisningar ge
gott resultat. Än mer bör kunna
vinnas, därest ledareutbildningen
anordnas planmässigt och
målmedvetet.
184
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
