Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
littera turspegel
Lubbe Nordströms sista bok.
LUDVIG NORDSTRÖM: En dag
av mitt liv. Kooperativa
förbundets bokförlag. 1942. Häft.
kr. 3: 50, inb. kr. 5:—.
Bland de många lika enkla som
träffsäkra iakttagelserna i denna bok finner
man även den att "det är först när åren
börja samlas till en bergtopp, så pass
hög, att man från den kan börja
överblicka och se bakåt och framåt, som nuet
får sina rätta proportioner".
LudvigNord-ströms sista bok är rik på sådana
överblickar, på jämförelser mellan då och nu
med de slutsatser som kunna dras. I
första hand gälla dessa jämförelser de
olika stadierna i den demokratiska
utvecklingen, varvid demokratin inte fattas
som en statsförfattning utan som en
sinnesförfattning. Ludvig Nordströms
definition på demokrati träffar något av det
väsentliga: "hjälpsamhet, vänlighet,
glättighet, anspråkslöshet". Bättre än de
flesta förstod han att demokrati är en
realitet som grenar ut sig i vardagens minsta
detalj och gör sig gällande i umgänget
man och man emellan. Hans bok är ett
direkt budskap till "den vanliga
människan och hennes bekymmer, hennes
medfödda längtan efter lite hjälp och
uppmuntran i det dagliga slitet". Han
har upplevt och han ger glimtar av den
nya demokratiska livsförseln som börjat
prägla svenskt stadsliv efter det förra
kriget, han har upplevt den förvandling
som sammanträngts i formeln
folkhemmet. En liten reservation anser han
emellertid befogad: "Folkhemmet är
ännu bara ytterväggar och betonggrund —
hemvärmen har det ännu inte hunnit
till."
Det demokratiska genombrottet intar
en central plats i den nordströmska
bilden av det moderna Sverige, det har
varit förutsättningen för vår
kvalitetsindu-tri, vårt deltagande i världshandeln, vår
handelsflotta, vår kvalificerade
arbetarstam. När han t. ex. reflekterar över
Stureplans förvandling under ett par
årtionden, stannar han inte inför de mer
iögonfallande nyheterna utan inför Johnson-
Ludvig Nordström.
linjens kontor, dess reklamfönster och
dess signalställ på tornet som "kanske
mer än något annat symboliserar det
modernaste Sverige".
Men det är vardagen, det är hemmet
och familjen som ger anlednig till de
flesta reflexionerna. Lort-Sveriges
författare har inte förlorat något av sitt
patos för sunda bostäder och god
hygienisk standard. Men han vet också en hel
del om den personliga frihetens
betydelse, "mer värd än elektriskt ljus,
värmeledning, avlopp och vatten". Han
berättar härom på tal om gamla
stämningsfulla kåkar på Söder. "De ha inte
ordentlig stenfot, jag har sett sådana, där man
kan sticka in en käpp mellan väggen och
fönsterfodret — man hade i stället
stoppat till med tidningspapper och trasor.
Det finns inte vattenledning i dem, inte
slask och avlopp, inte elektriskt ljus, de
luta som gamla gravvårdar." Och ändå
— hyresgästerna i dessa kåkar föredra
dem framför ålderdomshemmet där de
skulle mista sin gamla personliga frihet.
Samarbete i stort och smått är
grundtonen i denna skildring av svensk
vardagsdemokrati, av svensk mänsklighet. Den
bärs samtidigt upp av en stark optimism.
På ett ställe frågar Ludvig Nordström
vad den demokratiska ombyggnaden av
vårt land innerst betytt och svarar:
Skapandet av verkliga hem. Och han
tillägger: "Där alla ha ett hem, där är en
styrka grundad, som gör den nationen
oövervinnelig." Den synpunkten bör
kanske hållas levande i denna virriga tid.
S. G. S.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
