Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konserverat kaos
massdöd, då börjar de mässa sina
mystiska litanior om konjunkturerna, om den
nödvändiga kampen för en plats i solen
eller påstår sig vara offer för en djävulsk
sammansvärjning. Men främst söker de
framställa olyckan som en följd av
krafter, vilka verkar utom människornas
räckhåll och vilja. Man lägger skulden på
solfläckarna, på "den osynliga handen",
på geopolitiska förhållanden och
överhuvudtaget på utommänskliga faktorer. Den
lia dimridå hoppas de att menige man
och kvinna inte skall genomtränga. Och
tyvärr är mannen på gatan oftast
oförmögen att analysera de blå dunsterna.
Människan i naturstadiet var dagligen
till liv och död avhängig av
naturkrafterna, mera än av medmänniskornas
ingripanden. Och under årtusendenas
gång avlagrades i hennes innersta väsen
en instiktiv förnimmelse, att de
utommänskliga krafterna var hennes
huvudfiender, inför vilka hon måste resignera
eller söka besvärja genom mystiska
riter. Så uppstod magin, vilken ännu
lever kvar under civilisationens yta och
spelar nutidsmänniskans många spratt.
Den hjälper skumma samhällskrafter att
inhölja orsakssammanhangen i
skyddande dimridå genom att framställa
samhälls-olyckor som följder av naturkrafternas
spel och inte som en följd av sitt eget
skumma spel med människors liv och
lycka. Följden blir, att mannen på gatan
anammar snart sagt vilka förhållanden
som helst under motivering, att de är en
följd av mystiska, utommänskliga
orsaker. Redan några uttryck ur det
dagliga talesättet ger belägg därpå. Man
talar om "de dåliga tiderna", om kriget
som en naturkraft, om "tidens" ondska,
ja, mänskligheten framställes som ett
konglomerat av onda viljor och
därigenom kollektivt skyldig till sitt lidande.
Med ett sådant betraktelsesätt blir
skillnaden mellan Pompejikastrofen och
Warschavakatastrofen suddig och oklar.
Och på samma sätt som de gamla
romarna i stoiskt lugn böjde sig inför
åsynen av vulkanens förödelse anser sig nu-
tidsmänniskan böra falla till föga och
resignera inför krigsmaskinens
förstörelseverk. Därifrån är steget inte långt till
det fullkomliga anammandet av status
quo som präglade den Wellska
ruinstaden. Och kaos är konserverat.
Att i detta läge vänta
världsfrälsningen från någon oas i öster vore alltför
optimistiskt. Det är inom oss själva, i
vårt kritiska samhällsmedvetande och
vårt intellekt vi måste finna
salvatio-nisten. Den enda räddningen är en
strängt vetenskaplig livssyn, som
hänsynslöst borrar sig igenom alla utlagda
dimridåer och avslöjar olyckans orsak.
Och främst gäller därvid att hålla den
ovan nämnda differentieringen mellan
natur- och samhällsolyckor klar och inte
falla offer för några magiska
föreställningar. Samhällskatastrofer är en produkt
av samhälleliga faktorer som vi kan
bemästra då vi fått dem klarlagda. Och det
kaos som redan skapats i världen kan
förhindras att stelna endast om
mänsklighetens flertal anammat denna livssyn
och handlar därefter.
Ett skånskt fiskeläge.
FRANS LÖFSTRÖM: Här ostpå.
Gleerups förlag, Lund. 278 sid.
Kr. 6: 75.
"Här ostpå" är en hembygds- och
folklivsskildring från Baskemölla fiskläge på
Skånes östkust strax norr om
Simrishamn. I ett 30-tal vackert illustrerade
kapitel berättar författaren fiskelägets
historia i vardag och fest under slutet av
förra århundradet och början av detta.
Han tecknar människoöden och folktro,
fångstmetoder och byliv med intim
sakkunskap och ingående lokalkännedom.
Mycket ofta bygger hans framställning på
muntliga berättelser och folkliga
traditioner. Det hela har blivit en
starkt-person-lig, förnämt originell, stycktals rörande
kärleksfull skildring av detta lilla
skånska fiskeläge och av dess innevånares
hårda kamp för en knapp tillvaro. Så
vitt jag kan finna har "Här ostpå" ett
betydande kulturhistoriskt värde —
arbetet har också utgivits med stöd av
Läng-manska kulturfonden — och som
hembygdsskildring tillhör boken de yppersta.
Den kan försvara sin plats även i
bibliotek norr om Skåne. CHJ.
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
