Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARS JONSSON
artikeln Den indoeuropeiska språkätten
med en svår frestelse.
Det är befriande att läsa sådana
uppsatser som "Behöva vi ett mellanfolkligt
språk?" och "Konstgjorda språk".
Anmälaren är inte någon -ist av något slag,
men nog har det skrivits bra mycket
strunt av s. k. språkmän i
världsspråksfrågan. Här kommer en verklig språkman
och resonerar lugnt och sakligt om detta
viktiga spörsmål. Han vågar sig även på
värdeomdömen om språken ur flera
synpunkter, vilket inte heller varit på modet
under senare år utan snarare ansetts
arnatörmässigt.
Slutligen kan påpekas, att
framställningen överallt i boken vimlar av
intressanta upplysningar om svenska ord
och uttryck. Hur många visste, att
kolingen var finne? Läs själv om hur han
kom till Sverige. En enda småsak:
Varför begagnar författaren stavningen
"spillkum", då han påpekar, att ordet ej
har med spilla att göra utan snarare med
spola? Slutomdömet måste bli: en
stimulerande bok, som varje
språkintresserad svensk tackar för.
En bok av ett helt annat slag är
Levande språkundervisning av Martin S.
Allwood m. fi. Den är författad av några
unga akademiker och språklärare, och
professor Wellander säger i företalet,
som väl endast har saluvärde, att
uppslaget är gott. Den som läst t. ex. Otto
Jespersens "How to teach a foreign
lan-guage" för många år sedan, förundrar sig
över att detta kan kallas nytt. Men
därmed är inte sagt, att boken inte ska
läsas. Tvärtom, den måste läsas av varje
studieledare i språk i Sverige! Vi som
leder cirklar i språk har ju den stora
förmånen att få lägga studierna alldeles
efter behag. Vi är lika fria gentemot stat
och annan överhet som en engelsk public
school! Låt oss begagna den friheten.
Lektor Laycock inleder boken med
artikeln "Levande språkundervisning".
Måste man vara engelsman för att kunna
ta så enkelt på ett praktiskt problem? Det
borde annars vara självklart, att den som
ska lära sig simma, helst bör vara i vatt-
net. Den som ska lära sig ett främmande
språk, bör lyssna, tala, skriva och inte
förhöras på grammatikläxor.
I en studiecirkel, som träffas endast en
gång i veckan, är det rent oförlåtligt, om
den dyrbara tiden spilles på förhör av
grammatikregler. Anmälaren är inte så
rädd för grammatikstudier som en del av
författarna. Man må gärna läsa
grammatik eller rättare grammatikor, hur många
som helst, men inan ska inte ägna
reglerna annat än ett flyktigt intresse. Man
ska låta exemplen passera revy i täta
kolonner och övertyga örat om att så här
ska det låta. Men cirkelns elever ska
göra det hemma! I cirkeln ska de läsa och
tala, mest tala. Det är också temat i
nyssnämnda bok, där detaljerade exempel
visar, hur detta kan gå till.
Om "Grammatik" skriver en ungersk
språkman, J. Lotz, som är verksam vid
Stockholms högskola. Uppsatserna är
kanske utomordentligt värdefulla, tonen
antyder det. För vanligt folk påminner
nog det mesta om de dokument, på vilka
man brukar stödja sig, när man
överklagar förslag till en professur i filosofi vid
ett svenskt universitet.
M. Allwood skriver medryckande om
litteraturstudier i språkundervisningen.
"Språkstudier kan aldrig vara ett
självändamål", det borde vara självklart.
Listan över läsvärda författare är intressant.
" ’Gone with the wind’ räknas i England
knappast till skönlitteraturen." Det är
dock farligt att vara kräsen på ett för
tidigt stadium. Nog kan man läsa Conan
Doyle med nybörjare, språket är enkelt
och korrekt, och ordförrådet lämpligt.
Mycket i denna bok rör ett stadium,
som studiecirklarna sällan når, även om
enskilda medlemmar gör det.
Studieledarna har dock som sagt ali anledning
att med tacksamhet motta detta bidrag i
kampen för en levande
språkundervisning.
"Nordisk språkgemenskap" heter den
första uppsatsen i professor Erik Noreens
Svensk språkvård. Det intressantaste
problemet, som vi ställes inför i denna
uppsats, är utan tvivel frågan om huru-
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
