- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
256

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

Humanismens idé

är titeln på en av Gunnar Hirdman i
i ABF:s skriftserie utgiven 60-sidig
broschyr med underrubriken "Bidrag till
studiet av livsåskådningsfrågorna". Det
är en något ömtålig uppgift att
kommentera denna skrift i Folklig Kultur, vars
innehåll Hirdman själv i egenskap av
redaktionsledare är ansvarig för och som
dessutom har att ta hänsyn till de
religiösa intressen, som representeras i
Samverkande bildningsförbunden främst
genom Sveriges Kristliga Bildningsförbund
och Sveriges Blåbandsförening. Men
skriften är å andra sidan ett så vägande
inlägg i en väsentlig grundfråga, att intet
av de omtalade skälen är motiv nog för
att den skall förbigås i dessa spalter.

Hirdmans skrift är en kritik av kristen
moraluppfattning från den profane
humanistens ståndpunkt. Det han har att
anföra är inte i och för sig nytt. I
en tid av andligt mörker och
nedisning har han velat lokalisera de
krafter, som ha tillräckligt av andlig
vitalitet och sant rättsmedvetande för
att kunna hävda respekten för
mänsklighetens djupaste andliga värden. Han
konstaterar skillnaden i grundsyn
mellan kristen och profan
moraluppfattning och vänder sig mot den kristna
förkunnelsen, att moralen endast och
allenast bärs upp av tron och gemenskapen
med Gud. Den profana humanismen är
inte gudsförnekande, men den förklarar
att den ingenting vet och ingenting kan
veta om Gud och allt bortom
sinnevärden. Tro eller otro är därför för den en
inaktuell frågeställning. Den profane
humanisten erkänner kristendomens
betydelse såsom en av de makter, som format
vår kultur, men kräver samtidigt de

kristnas respekt för de två andra
medverkande krafterna: de hellenska och
romerska arven, som hävdat forskningens
och tankens frihet från både världsliga
och gudomliga auktoriteter.

Det är troligt att Hirdmans skrift
kommer att mötas med ogillande från vissa
kristna kretsars sida. Den, som känner
en inre gemenskap med gudomen, känner
utan tvivel också en kallelse att hävda sin
tro under alla förhållanden. Till synes
ligger här en oöverbygglig klyfta, som
delar de positiva krafterna i tvenne läger.
Ty moralens och det mänskliga
storsinnets bärare torde man finna både i och
utanför de troendes krets.

Dessa motsättningar är djupt tragiska,
ty det kan inte undvikas att
moraldiskussionen påverkas av dem till skada för
det gemensamma syftet: respekt för
personlighetens storhet, rätten och friheten,
allt det som hör till mänsklighetens
djupaste positiva tillgångar. Det förefaller
orimligt att hoppas på en utjämning och
ett samförstånd mellan dessa
åskådningar. För den troende vore det ett
förnekande av gudomen, om han erkände
existensen av någon annan livgivande kraft än
denna gudom. Till sin innebörd företer
kristen och profan moral knappast några
skillnader och hävdandet av den ena
borde ge samma praktiska resultat som
hävdandet av den andra. Och likväl innebär
skillnaden i grundåskådning, att den ena
hävdas på bekostnad av den andra.
Finns det ändå inte någon utsikt till
ändring? Hirdman antyder själv en
möjlighet:

"Kampen för humanismens idé måste
under det andra världskrigets mörka år
föras under andra villkor än förr. Genom
de moderna diktaturstaternas våldsamt
effektiva likriktning, genom den
nihil-mens revolution, som var deras
förutsättning och blir följden av deras välde, har
en fruktansvärd makt trätt in i kampen
mot humanismen. Men denna makt är
också en fiende till kristendomen, både
av det ena och det andra slaget.
Nihils-mens revolution hotar både det humana
och gudomliga, både den kristna och den
profana humanismen.

En gemensam fiende förmådde driva
de stora anglosaxiska demokratierna i för-

256

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free