- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
275

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UTTER A TURSPEGEL

Två ambassadörer

Ambassadör Dodds dagbok 1933—
1938. Bonniers. Kr. 14:—.

Ambassadör Davies: På uppdrag i
Moskva. Bonniers. Kr. 15:—.

IVTär president Roosevelt valde att sända
-L ^ historieprofessorn William E. Dodd
som ambassadör till Berlin år 1933, då
förspelet till Europas nuvarande tragedi
redan spelades för full orkester, gjorde
han som så ofta annars ett avsteg från
den vanliga rutinen. Det fanns säkert
många yrkesdiplomater som hade
förväntningar på denna post och kanske
också större möjligheter att fylla de
traditionella representativa
skyldigheterna. Dodd tvekade inför
erbjudandet. Han frågade sig vad han skulle
kunna göra för nytta under den
regim, som tagit makten i Tyskland. Den
senare utvecklingen visade att denna
fråga var mycket berättigad. En liten
detalj som belyser Dodds inställning, är att
han som villkor ställde att han skulle
leva på sin lön. Någon vräkig lyxtillvaro
blev det inte på den amerikanska
ambassaden. Men där arbetades, där gjordes
anteckningar och där samlades intryck
och erfarenheter. Åtskilligt av vad han
iakttog samlade han i den dagbok som
på ett samtidigt enkelt och mästerligt
sätt tecknar några av de viktigaste
händelserna i det andra världskrigets
förhistoria.

Dodd hade många sakliga
kvalifikationer för sitt uppdrag. Sedan tidigare
studieår kände han väl till tyska
förhållanden och problem, hans vetenskapliga
verksamhet hade givit honom en
grundlig överblick över den terräng där han
skulle arbeta och, kanske inte minst
viktigt, han var befriad från
yrkesdiplomatens vanliga hämningar. Och det var
kanske inte hans fel att hans bildning
och humanism kom i allt för starkt
motsatsförhållande till den konkreta
utveckling som han blev vittne till. Som få

andra såg han klart vart denna
utveckling skulle leda, steg för steg, och greps
tydligen av en allt starkare känsla av
hjälplöshet.

Ett par frågor som på samma gång
intresserar vetenskapsmannen och
diplomaten Dodd är: Hur skall man förklara
den brutala och utmanande taktik som
obevekligt tycks leda fram mot en
katastrof och finns det några möjligheter att
förhindra detta utbrott? Han
inregistrerar många tecken på tyskt motstånd, inte
minst inom utrikesdepartementet och
akademiska kretsar, mot den utformning
som den tyska politiken fått, både
inrikes- och utrikespolitiskt. Men han lägger
också märke till hur motståndet
successivt brytes ned, varvid både beräkning
och rädsla spelar in. Inför den
hänsynslösa kraftutvecklingen förlamas den
psykiska motståndskraften såväl bland
tidigare oppositionella tyskar som i andra
länder.

I första hand intresserar sig Dodd för
frågan om och hur det skall vara möjligt
att undgå ett nytt krig. Hans program går
kort ut på enig och effektiv
sammanhållning mellan övriga makter. Vi vet nu att
detta program sprack grundligt redan på
ett första och avgörande stadium, då det
kanske funnits möjligheter att bromsa
upp den tyska expansionen. Ju mer
övriga makter föll undan, desto
målmedvetnare kunde den tyska utrikes- och
militärpolitiken fullfölja sitt program. Efter
varje ny framgång avlägsnades allt mera
av betänksamhet och försiktighet. Dodd
var givetvis inte ensam om att inse vart
denna utveckling skulle leda, han anför
många uttalanden av diplomater och
andra som visar samma realistiska
inställning. Men han måste också
konstatera hur den tyska målmedvetenheten gör
det bekvämt för sig tack vare övriga
makters undfallenhet.

Det säger sig självt att Dodd sett en
hel del av de febrila tyska rustningarna
och den allt intensivare militära
utbildningen. Redan tidigt räknade tyska
officerare med att ha åtta miljoner
utbildade soldater år 1938 eller 39. Trots att

275

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free