- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
278

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIT TERA TURSPEGEL

ansvar för mellanfolkligt samarbete inte
minst på litteraturens område,
fraternise-rade han inte med våldets makter. Hans
radikalism var präglad av intellektuell
renhårighet.

I långa, brokiga rader passera märkliga
ansikten revy. Rilke och Hoffmansthal,
Verhaeren, Roger Martin du Gard,
Du-hamel, Freud, Gorki, Rathenau, Croce
m. fi. m. fi. — var och en får sitt
porträtt och framstår som representant för
andliga, litterära gärningar vilka rört på
världens sömn. Glödande är de
förhoppningar som sammansvetsar alla dessa
intellektuella från Europas olika hörn i en
enhet: förhoppningar ställda till "den nya
tid" som efter det första världskrigets
och misstagens mellanspel troddes
spira fram till mänsklighetens fromma. Mitt
i en av efterkrigsnöd och allmänt
kris-tillstånd skakad miljö uppstår en ny,
livsbejakande, på samma gång kraftfull
och vittfamnande litteratur. Inte minst
i Tyskland och till och med i det lilla, av
hunger och ovisshet härjade Österrike
försiggår ett banbrytande uppsving för både
prosa och poesi. Zweig var dock aldrig
instängd i någon slags lokalpatriotism
eller trångsynthet. Han har rest vida
omkring, han hade kommit långt omkring
i världen och kunde jämföra och kritiskt
granska. Som tolk av främmande
litteratur har han gjort en insats som den tyska
kulturvärlden länge skall minnas med
tacksamhet. I "Die Welt von gestern"
lämnar han dessutom en intressant
självanalys.

Men tron på det nya Europa som
frihetens stamort krossades än en gång.
Och den som levat mest europeiskt i
Europa, han agades mest hårdhänt av den
knytnäve som slog sönder Europa,
skriver Zweig. Österrikaren, europén, juden,
konstnären Stefan Zweig får dricka den
djupaste förnedringens kalk i och med
Hitlerväldets installerande. Ett av de
mest lysande namnen i den
tyskspråkiga litteraturen får nu dela
landsflyktens förbannelse. Han känner sig
ännu endast, i den mån det gäller hans helt
förändrade existens som skriftställare
vars verk är portförbjudna i hemlandet,
som ett levande lik. Han som före det
första kriget utan pass och utan alla
formaliteter rest världen runt känner
särskilt hårt gränsdragningarnas och
främlingspolisens omilda, vämjeliga praxis.
Människovärdet smulas sönder av
allmänt misstroende, allmänt inbördeskrig.
Men icke desto mindre besannar Zweigs
sista bok, innan han i desperation givit
upp, att han på ett mer än vanligt sätt
levat — och upplevat livets sol och
mörker. Günter Dallman.

Kriget, freden och framtiden.

TORSTEN HOLM: Kriget och den
europeiska enheten. J. A.
Lindblads förlag, 1942. Kr. 5:50.

Under de första skedena av ett stort
krig inträder alltid ett moratorium för
förnuft och moral. Alla materiella
ansträngningar liksom ali andlig
uppmärksamhet inriktas på krigets närliggande
uppgifter. Kriget är det stora faktum som
överskuggar allt annat, att vinna kriget
den uppgift som dominerar allt. För det
sistnämnda syftet utnyttjas inte minst en
ensidig och hänsynslös propaganda, som
både inför den egna befolkningen och
inför utlandet skall hamra in vissa enkla
satser: Jag har rätt, jag är angripen, jag
för krig för ädla syften etc. Att kriget
förr eller senare måste ta slut och att
även freden kommer att medföra en rad
komplicerade problem, är fakta som till
synes ligger allt för långt fram i tiden
för att kunna påräkna något intresse.

Men åren går, kriget avslöjar allt mera
av sitt mekaniserade och meningslösa
vanvett. Trots en naturlig reaktion, som
heter krigsleda, frågar sig allt flera: Hur
har detta varit möjligt och hur skall ett
återupprepande kunna förebyggas?
Diskussionen inriktas allt bestämdare på den
sistnämnda frågan, överstelöjtnant Holms
senaste arbete är ett av bevisen för att
vi nu nått fram till detta stadium. Han
har utgått från det till synes självklara
men ofta nonchalerade faktum att första
förutsättningen för arbetet på freden är
att känna kriget. Hälften av hans
framställning upptas därför av en analys av
krigets karaktär och verkningar genom
tiderna. Han har utfört denna analys från
en lika klart formulerad som genomförd
utgångspunkt: Täckord och kulisser
måste bort om man vill komma fram till
kärnan. Han har inte, som många andra,
stirrat sig blind på kriget som skådespel,
som kraftutveckling, som
organisationsfenomen utan alltid haft för ögonen att
söka sig fram till resultatet. Hans intresse
har inte koncentrerats på medlet utan på
målet. Och hans grundliga kunskaper har

278

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free