Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTO FRIEDRICH
Men enbart detta räcker inte. Till det
rätta studiet av en bok kommer
jämförelse med och belysande från annan,
tidigare litteratur. Den som verkligen vill
förstå en bok ocli dess författare, måste
kunna sätta dem i samband med deras
föregångare och samtida, med källor,
förebilder och motståndare.
Praktiska fingervisningar, vilka
underlätta läsandet, är Adlers framhållande
av titelns, förordets och
innehållsförteckningens betydelse, om man vill göra sig
en ungefärlig uppfattning av bokens
karaktär och av de förväntningar man kan
ställa på den. Har man förvissat sig
härom och placerat boken efter art och
ämne må man söka urskilja dess skelett.
"Sammanfatta bokens innehåll och
mening i en eller högst ett par meningar."
"Ånge sedan dess huvuddelar och visa,
hur de genom sitt inbördes sammanhang
går upp i helhetsbilden." Har man
sålunda gjort klart för sig bokens art och
uppbyggnad, fordrar den fjärde regeln
av läsaren, att "han skaffar sig klarhet
över författarens frågeställning."
Härmed slutar läsarens första "rond" med
boken.
Nästa steg blir att granska de ord
författaren företrädesvis brukar eller bättre
uttryckt, att i samklang med honom
utfinna den mening han lägger i dem. Ty
ett enda ord kan motsvara flera begrepp
och ett begrepp kan återges med flera
ord. För att förstå en författares
tankegång måste man behärska hans
begreppsapparat. Från de betydelsefulla orden
kommer man så på de betydelsefulla
satserna och finner ut de väsentliga
partierna. Ur sambandet mellan de
viktigaste satserna skapar man sig en bild
av författarens tanke.
Genom understrykningar och
anmärkningar (givetvis endast om man är
ägare till boken!) och genom motsvarande
anteckningar vid sidan om skall man
med egna uttrycksmedel poängtera
bokens innehåll och först när man
verkligen tröttas kan man vara säker på att
ha presterat ett allvarligt arbete. Ty
endast det som klädes i egna ord är ett
verkligt genomarbetat intryck. Eller
för att tala med författaren: "Man bör
om möjligt söka efter de avsnitt i en bok,
i vilka de viktigaste tankarna utvecklas.
Skulle likväl tankegången ej uppträda i
denna form, åligger det läsaren att
rekonstruera den genom att välja
meningar ur olika avsnitt och foga dem
samman i en satsföljd, som innehåller, de
väsentliga punkterna, på vilka
tankegången är uppbyggd."
Efter att ha kommit till insikt om de
använda begreppen (orden),
påståendena (meningarna) och bevisföringen (de
större avsnitten) är man så äntligen
färdig för en tredje kritisk läsning och för
besvarandet av frågan: "Har författaren
lyckats lösa de problem han ställt upp?
Har härvid nya problem dykt upp? Vid
vilket av de problem, som lämnats olösta,
var författaren själv medveten om att ha
blivit svaret skyldig?"
Den kritiske läsaren hugnas också med
en del goda råd på vägen. Bortsett från
det fair play som är en självskriven
förutsättning för en saklig kritik och som
tillåter ett omdöme blott när kritikern
är medveten om att han behärskar
ämnet och inte låter känslan förvränga
bilden, visar författaren på fyra slags
invändningar, där man kan pröva sin
omdömesgillhet. Man påvisar: 1) författarens
bristande sakkunskaper, 2) sakliga
misstag, 3) tankefel, 4) ofullständighet i
framställning och analys."
Efter att ha kåserat om några
riktlinjer för läsandet av historia, filosofi,
naturvetenskap o. s. v. lämnar mästaren
i läsandets konst vetenskapens torra
mark för att en stund ledsaga läsaren i
diktens värld. Här avstår han
(lyckligtvis) från alltför vidlyftiga regler och
schemata, om än "skönhet är svårare
att förstå än sanning". Men
"avhandlingar går ut på att lära, lyrik på att berusa".
Den vill göra händelser trovärdiga och
i stånd att upplevas på nytt. Den vädjar
till känsla mer än förstånd.
"Över-verkligheten" ej overkligheten i en dikt
ger den mening och verkan. Diktens
värde ligger inte i vad den eventuellt
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
