Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN ATT LÄSA
lär, logiskt utformar och försvarar utan
i den "konstnärliga sanningen". Den
är "resultatet av en säregen livstolkning
som funnit ett med sig besläktat
uttrycksmedel och en för denna
väsens-lik form". Man kunde också säga det
enklare ungefär som fransmännens:
"Natur sedd genom ett temperament"
eller som vi kanske skulle vilja
formulera det: Sanning i dikten är det
upplevda gestaltat så, att det åter kan
upplevas.
Efter alla sina regler och råd, än
kloka, än kanske alltför banala, kommer
Mortimer Adler till ett slags katalog över
världslitteraturens "Stora Böcker",
baserad på den amerikanska smaken av
idag. Med ali respekt för de stora ocli
även de mindre böckerna och för den
betydelse de ha, då det gäller att skapa
gemensamma "verkningsfält" människor
emellan, måste man dock konstatera, att
böcker lär — visserligen — men lär ej
till handling. Denna tragik undgår ej
ens böckernas bok, Bibeln, som
Mortimer Adler sätter överst på sin lista.
Men detta vill ju författaren heller
inte påstå. Hans läsekonst är ingen
levnadskonst. Det är konsten att läsa han
vill lära ut. Det går likväl honom som
alla konstens lärare. De lära förvisso
tekniken men ej konsten själv. Konst
kommer av kunna. Den ena vill och kan
läsa, den andra vill och kan det inte.
Tror någon, att man lär sig mer genom
Adlers tjocka bok än genom något litet
alldagligt råd hur man skall umgås med
böcker? Många människor läsa till och
med ut ur böcker mer än deras
författare lagt i dem. De är mer än Adlers
"aktiva" läsare, de är produktiva
konstnärer på läsandets område. Är en sådan
läsare mäktig att skapa egna uttryck,
blir han väl själv en — författare. Det
är visserligen i sig ingen förtjänst, på
sin höjd en möjlighet.
Mortimer J. Adler: Konsten att
läsa en bok. Bonniers. Inb. kr. 11.
Västkust, fjällbygd och inland.
CLAES CRANTZ: Gestalter från
kusten. Natur och Kultur.
Pris 10:—.
GEORG BERGFORS: Inland
och Fjällbygd. Sv. Kyrkans
Diakonistyrelse. Pris 4 : 75.
JOHANNES ERICSON: Byn i
skogen. Saxon & Lindström.
Pris 5: 75.
Claes Crantz är en boren kännare av
västkusten. Det har märkts i hans
tidigare böcker. Det märks kanske ännu mer
i hans senaste. Han har i denna samlat
ett 20-tal kulturhistoriska artiklar, som
var för sig är intressanta och fängslande.
Av stort värde är hans utredningar om
verkligheten bakom Selma Lagerlöfs
"Herr Arnes pengar och "De fågelfria".
För den som tidigare läst Oedmans
"Chorograthia Bahusiensis" är det
kanske inte så nytt men hur många har läst
Oedman? Ett par utomordentliga
artiklar är också "Bohuslänningarnas
historieskrivare" och "Badgästen på Håskär".
Boken kan rekommenderas på det
varmaste. För biblioteken är den given men
även den enskilde bör ha glädje av den,
inte minst den som redan fängslats av
Bohusläns natur och människor. Bokens
värde förhöjes av illustrationer och
teckningar. Som en äkta son av Bohuslän
har Crantz här gett ett utmärkt bidrag
till kännedomen av detta landskap.
Georg Bergfors har i ett par tidigare
böcker visat en rik inlevelse i det
norrbottniska folklivet. Han återvänder till
samma motiv i sin senaste bok. Det är
ett knippe berättelser, skrivna med
humor och förståelse. "Pastor Selanders
orrjakt", "Skvattram" och "Bara en del
av ett löfte" är utmärkta prov på hans
skildringskonst. En sådan berättelse som
"Paul-Pers Evelina och hennes
aborr-fiske" är också rolig men förefaller att
vara lite otrolig. Annars är
trovärdigheten signifikativ för Bergfors. En
berättare som man har nöje och behållning av.
Efter fjolårets mästarpekoral har
Johannes Ericson i år samlat sig till en
folklivsskildring av hyggligare slag. Det
är en nybyggarehistoria, omspännande
tiden 1860—1910 och i denna inmängs
en massa faktiska uppgifter. Till något
mer än en utbredd skiss blir det inte;
med exempelvis Nordhs "I Marsfjällets
skugga" tål den inte ens jämföras. Men
innehållet är idealistiskt och vackert och
boken blir säkert inte bortpetad ens i
söndagsskolebiblioteken.
H. G.
305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
