- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
307

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MUSIKPROGRAMMET

på den plats, dit den hör. Allt måste
vara bannlyst från dessa program, som
påminner om radions kulturlösa
sammanblandning av gott och ont. För
övrigt har ett bra sammanställt
underhållningsmusik-program lika mycket
existensberättigande som vilket högklassigt
program som helst.

l^Vet är lämpligt, att redan genom en
pregnant titel ge uttryck för
programmets syfte och konstnärliga vilja.
"Humorn i musiken", "En kväll i
Schönbrunn", "På besök hos familj Bach"
exempelvis är titlar, som tillåter det
mest mångsidiga urval efter enhetliga
synpunkter. Huvudsaken härvidlag är,
att man inte sammanblandar det banala
och salongsmässiga med den verkligt
goda musiken. Om vi önskar ett
operettprogram, så bör vi lämpligen skilja
mellan den klassiska och moderna
operetten. Första delen av ett dylikt program
borde innehålla musik av Offenbach,
Lecoque, Sullivan och Johann Strauss —
andra delen Kalman, Lehàr, Abraham.
Eller om man tänker sig ett program
"Svensk musik genom tiderna", så
kunde man börja med någon
1700-talsmästa-re t. ex. Josef Martin Kraus eller Johan
Agrell, sedan fortsätta med ett knippe
Bellmansmelodier (i bearbetning av Erie
Westberg) och någon komposition av
Berwald och så avsluta konserten med
Alvéns "Midsommarvaka" och Hilding
Bosenbergs "Suite för stråkorkester över
svenska låtar". Att en vals av Evert
Taube eller ett potpurri på Rolfmelodier
inte har någon plats i ett sådant
program, är självklart.

Det mest tacksamma området för
musikamatörer är 1700-talsmusiken, och
därför vill jag här särskilt uppehålla mig
vid denna. 1700-tals-musiken är
framsprungen ur ett musikliv, som ännu inte
kände till motsatsen mellan amatör och
fackman i samma grad som vi, och inte
heller hade musikutvecklingen nått detta
virtuosa stadium, som liksom berövar

den icke professionella musikern hans
musikglädje. Både yrkesmusikern och
amatören tjänade på den tiden
gemensamt sin konst genom att vid alla möjliga
sällskapliga tillfällen slå sig ihop och
idka kammarmusik. Denna tids rikedom
på lätt tillgänglig och lätt utförbar
ensemblemusik är faktiskt outtömlig. Vad
som gör 1700-talets instrumentalmusik,
bortsett från dess höga konstnärliga
värde, särskilt lämplig för vår tids
musikcirklar, är, att den å ena sidan
visserligen inte ställer de högsta krav på
tekniken, men å andra sidan tvingar de
utövande till största noggrannhet och
precision. Stämföringen, polyfonien hos
denna musik är så klar, så
genomskinlig, att, om man inte vid inövningen
iakttar största självdisciplin och
sam-vetsgrannhet, varje slarv obarmhärtigt
skär igenom. Detta ger 1700-talsmusiken
dess enastående musikpedagogiska värde
och är ett av skälen till, att den både
andligt, tekniskt och estetiskt lämnar
tusen gånger mera behållning än alla
operabearbetningar och potpurrier
sammantagna.

En ambitiös musikcirkelledare bör
alltså först och främst skaffa sig
katalogerna hos de musikförlag, som brukar
ge ut dylik musik. Några kunna nämnas:
Nagels Verlag, Hannover; Kallmeyer
Ver-lag, Wolfenbuttels Bärenreiter Verlag,
Kassel; även Schött i Mainz, Peters.
Leipzig; Breitkopf, Leipzig, och
Universaledition i Wien har gett ut gammal
musik.

I dessa kataloger finner man musik för
alla tänkbara orkesterbesättningar,
framför allt stråkar. Det förhåller sig ju med
1700-tals-musiken i motsats till vår tids
musik så, att återgivandet av den
fler-stämmiga notbilden är viktigare än
klangnyanserna, som vid den gamla
musiken mest inskränker sig till piano och
forte. Därför räcker det i de flesta fall
enbart med stråkar, även där detta inte
uttryckligen föreskrives. Viktigare än
hornets, flöjtens, klarinettens speciella
klangfärg är vid denna slags musik fra-

307

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free