Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIT TERA TURSPEGEL
Svenska romantiker
Albert Bonniers förlag startade för
något år sedan en omfattande
populärserie Den svenska lyriken. Hittills har
utkommit Bellman i urval, Gustaviansk
lyrik, Rydbergs, Strindbergs, Heidenstams
och Frödings dikter, alla banden med
porträtt i svart och färger. Till hösten
1942 förelåg två nya volymer: Svenska
romantiker och Levertins samlade dikter.
Svenska romantiker föreligger i urval
av Johannes Edfelt. Där möter så
äktro-mantiska herrar som P. D. A. Atterbom
med lyrik ur Lycksalighetens ö.
Blommorna, Phosphoros, Recensionsblommor
och den övriga smålyriken, och Erik
Johan Stagnelius med Amanda och
Endymion och Näcken och liljorna i Saron
-—-bägge skalderna romantiker i det blå —
och i allehanda vackra färger —, högsta
riddare av romantikens blåa blomma.
Man minns, hur man som gymnasist
hänfördes av deras ord och rytmer. Man
växer i allmänhet ifrån romantikens dikt
och man har sällan anledning att slå upp
den, men återsedd så här, många år
efteråt, har den onekligen en hel del poesi.
Den, som aldrig har kunnat tjusas av
t. ex. Stagnelius’ Näcken, saknar nog
sinne för poesi.
Utom de två nämnda absoluta
förgrundsgestalterna presenteras en tredje,
som väl också får ställas vid deras sida:
C. J. L. Almqvist, vars största betydelse
dock knappast ligger i hans Songes-lyrik,
än mera mystisk än Atterboms och
Stagnelius’, underbar för somliga, underlig
för andra. Dessutom finns i bandet några
mindre betydande romantiker:
Hedborn, Elgström, Vitalis och Malmström,
diktaren av den tåretunga Angelica och:
Vi suckar det så tungt uti skogen?
Till romantiken har även inräknats
Geijer och Nicander, ingendera med full
rätt. Geijers vers är klarhet och tanke,
även där de har visans ton. Nicander är
knappast heller romantiker, vilket ett
större urval än det knappa han fått
skulle visa. Han är snarast Tegnér-epigon
och vid omläsning en skald som vinner,
som med en viss orätt har degraderats av
litteraturhistorikerna. Ä andra sidan
borde nog Afzelius haft rätt att få vara med
i Näckens polska och Grafström med
Harpan och Norrland.
I övrigt är urvalet gott, den svenska
1800-tals romantiken har fått framträda
med sitt bästa.
Kommer man så till Oscar Levertins
diktning, så ligger den en hel mansålder
senare än de nyss nämnda, men den
fortsätter linjen: Levertin är en
fullblodsromantiker. Han diktar Legender
och visor om Florez och Blanzeflor, om
Viviane och Lancelot och Salomo och
Josef och Maria och Junkerns historia
och Ithaka och allt annat som man också
njöt i en något senare romantikålder.
Men även om mycket av Levertins lyrik
nu verkar artificiellt, konst för konstens
egen skull, kulturhistorisk pastiche, där
finns alltjämt verkligt levande saker som
står sig. Så framför allt dikterna om
Stockholm. Och man vet att bakom
kulturmaskeraden kämpade en personlighet.
Den svenska lyriken är ett
samlingsverk, som genom sin prisbillighet söker
popularisera svensk lyrik hos den stora
allmänheten. Delen Svenska romantiker,
336 sidor, kostar häftad kr. 8: 50,
Levertins Dikter, 364 s., kr. 7:50.
Samlingsverket är nog ute i rätt tid. Flera
omständigheter gör folk f. n. rätt benägna
för lyrik: den vaknade läslusten som
sådan, kriget som vänder de allvarligas
sinnen inåt, det relativa
penningöverflödet, det intresse dagens unga dikt har
uppodlat. Man får hoppas, att de två nya
delarna ska finna läsare. Romantikens
älskare anser ju romantiken för
kvintessensen av dikt. Även vi andra
erkänner dess värde.
T. N.
Vorje bibliotek bör
prenumerera på
Folklig Kultur
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
