Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR HIRDMAN
"Naturvetenskapen och
frihetstanken" är ämnet för professor
Torsten Gustafsons uppsats. Han
visar bland annat upp, att "de rika
resurser, som stå människor till
buds och som vänta på att bli
använda, göra att planläggningen inte
behöver bli medborgarnas herre i
någon Grottekvarnsliknande form.
Planläggningen är i stånd att
tillgodose alla önskvärda materiella
behov och samtidigt ge rum åt
människans frihet, behov av personligt
intresse i sitt arbete och behov av
tid för sitt eget liv." Beträffande
konflikten mellan planläggning och
frihetskrav kommer han till
följande lugnande resultat: "Genom sina
arbetsmetoder och sina resultat
finner naturvetenskapsmannen värdet
av friheten och av planläggningen.
Men genom ett samhällstillstånd,
där i en högre enhet personlig
frihet och samarbetande planläggning
ingå, kan världen räddas från
kriserna och från de förvridna läror,
som nu hota civilisationen."
"Ångest" är rubriken på prof.
Sven Ingvars uppsats. Den är
hälsosam att läsa, inte minst för dem,
som i ivern att rehabilitera
medeltiden glömma att den trots alla goda
sidor dock var den tid "då
skräckpropagandan omhänderhades av
djävlarna, trollen, häxorna och
pysslingarna, för att endast nämna
några representativa grupper".
"Vidskepelsens skingrande måste
lia bidragit till mänsklighetens
lycka och trivsel i en grad, som icke
kan överskattas." Han påvisar
också vilken stor andel den bättre
näringen har i människornas mot-
ståndskraft mot skräck och ångest.
Med stort intresse läser man prof.
Ingvars utredning om krigets och
krisens själsliga verkningar, så ock
om hur arbetet och de ideella
strävandena hjälpa människan att
motstå eller helt undgå själslig ohälsa.
Prof. Ragnar Josephson hävdar i
bidraget "Vetenskapen och tiden"
vetenskapens värde som bålverk
mot vantrons, fanatismens och
våldets makter. Det heter på ett ställe:
"Vetenskapens historia är historien
om hur godtycket bundit
människoanden och om hur denna gjort sig
fri. Godtycket arbetar med
inkvisition, fängelse, tortyr, censur. Men
de äro inga argument. Varhelst det
är satt gränser för friheten att
forska ocli lära, där är vetenskapen
kastrerad ..." Och vidare: "Tron
på vetenskapen är inte blott tron
på att dess rön och dess metoder
kunna skapa en lyckligare, en
bättre värld. Den är även tron på att
den bär en anda av sannfärdighet,
osjälviskhet och kritisk kraft, och
att denna anda har förmågan att
tränga ut till och genomsyra andra
mänskliga angelägenheter."
Naturligtvis diskuterar förf.
också de faror för det vetenskapliga
sinnelaget självt som en alltför
långt driven fack-begränsning
utgör. Men nog har förf. rätt, då han
om vetenskapen säger: "Den
försöker hålla sig nykter, när
runtomkring den rasa lidelse och rus."
I liknande tonart går prof. Georg
Kahlson, fysiologen, i uppsatsen
"Bekännelse till ett motto". Hans
motto är Fridtjof Nansens ord: "Ett
folks framtidsmöjligheter och dess
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
