Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIT TERA TURSPEGEL
Folk och kung
i ockuperat land
NIELS EBBESEN: Danmarks
öde efter 9 april. Övers, av
Barbro Alving. Natur och
Kultur. 6: — kr.
NIELS EBBESEN: En konung,
Christian X av Danmark.
Natur och Kultur. 12:— kr.
Det har yttrats så många omdömen om
Danmark, alltsedan en hänsynslös
grannstat verkställde sin lömska och lätta
ockupation av landet. Men de säkraste
omdömena stammade från personer som
visste minst om danska folket och den
danska politiken. Det torde vara många
som har haft ett välkommet tillfälle att
rätta till sina omdömen, sedan de har
fått läsa Niels Ebbesens bok "Danmarks
öde". Genom den kan man få veta
åtskilligt.
Det är en bok som redan har betytt
mycket för svensk opinion, men den har
alltjämt en gärning att göra med de
upplysningar om Danmark under kriget som
den kan sprida. Den är gott reportage
och aktuell historia, i form av modern
krönika som enkelt lägger fram en
mängd viktiga fakta. Den gör alltså inte
djupgående undersökningar, undviker
långa resonemang, försmår propaganda.
Men den berättar avslöjande, lustiga eller
trista historier på typiskt danskt vis. Den
berättar allvarligt men med dansk
livlighet och naturlighet den större
historien om tyskarna i Danmark från och
med 9 april. Och historien själv —
inga-lurida författaren genom litterära eller
politiska trick — vänder avgörande på
hela bilden av denna ockupation under
berättelsens gång, så att läsaren kommer
på det klara med, alt danskarna inte har
förlorat sin ära eller sin själ med det
som har hänt — utom ett litet antal
quis-lingindivider — och att främlingarna i
landet inte har vunnit någon ära, om de
tilläventyrs har gjort någon annan vinst.
Sin sympati hos grannfolket har de
förverkat, men skräck eller auktoritet för
sitt välde har de inte skapat. De har
bara makten så länge de har mordvapen.
Krönikören kommer rätt mycket in på
de ledande eller ansvariga personerna i
dramat kring 9 april och händelserna
fram till skrivande stund, men idéer,
lynnen, karaktärer och öden i historien får
alltför lite att säga i hans framställning.
Han skriver en gång si så här om
utrikesministern den 9 april, P. Munch,
professor, historiker, radikal politiker: "Hans
godtrogenhet och doktrinära åsikter
ledde till Danmarks ockupation." Då tänker
en kritiker: Hm? Månne det inte var
Hitlers politik? — Krönikan måste enligt
sin natur sysssla mer med personer än
sammanhang, men personer är inga fritt
svävande viljecentra. En man med
Munchs temperament och ålder, politiska
skolning och gammaliberala meningar
hade i minst sju år före 1940 varit
något helt annat än rätte mannen på sin
farliga plats, och han bär inte ensam
ansvaret för detta. Skulle en politiker som
Christmas Möller i sju år ha försummat
att konsolidera Danmarks ställning som
viktigt led i Nordeuropas försvar mot
hitlerismen? Skulle en vaken yngre
statsminister ha — i likhet med Stauning —
låtit under år efter år defaitister uppta
befälsställningar i landets flotta och här?
Det är inte trädets skull att det blåser
omkull, när det är gammalt och ihåligt
om än ståtligt att se till, och med sitt fall
vållar trafikstopp, sliter av
kraftledningar och slår ihjäl lekande barn. Hur var
det med ansvarskänslan i de partier som
lät Stauning sitta som regeringschef, efter
att Danmark och Norden hade råkat i ett
politiskt läge som den gamle patriarken
inte hade något grepp om? Den
"statsman" som i Lund slog ett nordiskt
försvarsförbund ifrån sig och senare i en
ödesdiger stund gav upphov till en
skandalintervju i svensk förrädarpress, han
var också den som vid tyskarnas infall i
landet utbrast: "Detta kan inte hända."
Men det hände. Och sedan hände
mycket. Det fortsätter att hända saker och
ting. Rena nyfikenheten kan driva oss
till en bok som Niels Ebbesens första.
Vår kontrollerade — i vårt eget intresse
kontrollerade, heter det — offentliga ny-
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
