- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1942. Årgång VII /
350

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIT TERA TURSPEGEL

en ung och ny författare, som haft något
att säga och som säkerligen kommer igen
med flera böcker. Man vill gärna följa
hans senare utveckling; redan nu har
han visat sig äga tillgångar, som
verkligen göra honom till ett löfte: fantasi,
psykologisk blick för det som icke är
alldag-ligt och ett språkinstrument, som ibland
på ett fascinerande sätt förmår framlocka
bilder, som äga den äkta litteraturens
verklighetskaraktär.

R.A.

Vackert etui utan innehåll.

ELSA ESCHILLIUS: Fru Dygd
och fru Lusta. P. A. Norstedts
& Söners Förlag. 1942. Häft.
kr. 7:50, inb. kr. 10:—.

Denna familjeroman från 1920-talets
Stockholm är som ett vackert och
påkostat etui utan innehåll. Språket är vårdat,
den typografiska utstyrseln, särskilt
omslaget, mönstergill, papperet bättre än
man är van vid i svenska böcker just nu.
Öppnar man sedan etuiet, nyfiken på
dess innehåll, blir man grymt besviken.
Man finner 267 trycksidor utan
korrekturfel.

Människoframställningen är så
schablonaktig att den närmast för tankarna
till svensk film. Kring en förstklassig
satkäring, av förlagsreklamen
karakteriserad som "en med borgerliga dygder
rikt utrustad maka och husmor",
grupperar sig en rad marionetter som utför
olika sprattlingar och gester allt eftersom
författarinnan rycker i trådarna: hennes
tämligen bleksiktige och uttjatade man
och "väluppfostrade" dotter, svärmodern
(inte alldeles utan egenskaper som
påminner om de mänskliga), en ung och
konturlös student, desslikes svåger, som
svarar för den stora kärleken, vars
föremål är en dubbelt så gammal men
tydligen demoniskt farlig änka med ett
tidigare liv i Paris som raffinerad
bakgrund, slutligen en ung studentska som
inte spelar någon som helst roll. Det
säger sig självt att studenten inte får sin
änka; i stället blir det en gammal men
tät konsul som får vara med om det
nöjet.

Det behövs ingen större djupsinnighet
för att förstå att denna änka är fru Lusta.
Om man tänker sig att fru Dygd skulle
ha konkurrerat om den unge studentens
själ och det därigenom uppstått en viss
konflikt, avslöjar man tydligen närmast
sin okunnighet om en modern svensk
författarinnas kompositionsteknik. Den
unga studentskan kan man ett ögonblick
misstänka för att få ikläda sig dygdens
strama dräkt men den misstanken försvin-

ner samtidigt med att föremålet placeras
på dygdigt avstånd från
händelseutvecklingen. Till slut återstår intet annat
alternativ än att satkäringen och svägerskan
skall föreställa fru Dygd. Den möderne
Herkules behöver knappast riva sitt hår
i förtvivlan, han har ingenting annat att
välja än att slå in på lustans väg. Och
för ali del, den promenaden skulle
givetvis ha kunnat bli både omväxlande och
roande. I denna roman blir den bara
trist, färglös och urtråkig — trots ett
självmordsförsök som väl kommit med
som uppiggande moment.

S. G. S.

Från gamla tider.

J. A. GÖTH: Av gamla stammen.

Oskar Eklunds Bokförlag. 1942.

Häft. kr. 6:—, inb. kr. 8:50.

Det är ett lyckat grepp av förlaget att
ge ut detta urval av Göths bästa historier.
Denna förgångna värld av bönder,
knektar, backstugusittare och annat landsfolk
har inte bara kulturhistoriskt intresse.
I Göths enkla och okonstlade
framställning förvandlas den också till en litterär
verklighet som höjer sig över mycket
som framträder med större pretentioner.
Formatet kan kanske kallas litet men
vad som finns inom det är äkta.

I första hand uppskattar man kanske
förf. som en säker och initierad
vägvisare bland "den gamla goda tidens"
människor och förhållanden. Någon
romantiker är han inte, varje sentimental
idealisering är honom mycket främmande.
Han blundar inte för det ofta
omänskligt hårda arbetet, de primitiva
förhållandena, de vilda sederna i dryck och
mat, de svåra livsvillkoren,
efterblivenheten. Genom skildringar som dessa får
man bl.a. en ganska klar uppfattning om
de radikala förändringarna i svenskt
samhälle, åtminstone i yttre avseenden.
Göth gör just på ett ställe den stillsamma
reflexionen: "Nog är den nya tiden ur
led, men bättre är den än den gamla
goda, åtminstone för fattiga bönder,
deras hästar och småpojkar."

Hårt arbete och dålig lön, brännvin
och svordomar är emellertid bara en
sida av den tillvaro som Göth skildrar,
den som lättast faller i ögonen. Mången
författare skulle ha nöjt sig med detta
och kanske gjort "humoristiska"
skildringar av det. Göth har sett lite längre
och trängt lite djupare och funnit mycket
av det man med en kanske något
överspänd term kan kalla vardagens heroism,
vardagens glädje mitt uppe i en
beklämmande verklighet. Hans fattiga och
kuja-de småfolk är inte så lite av levnads-

350

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1942/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free