- Project Runeberg -  Det svenska folklynnet /
38

(1911) [MARC] [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bristen på nationell instinkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Naturen tål intet tomrum. Där den välvilliga instinkten
saknas, där insmyger sig nästan af sig själf dess motsats.
Och i själfva verket är det omöjligt att förneka, att en viss
instinktiv motvilja mot allt svenskt hör till de mörka makter,
mot hvilka en 1800-talets svensk haft att kämpa. Den har
dolts, den har trängts tillbaka, men dess tillvaro har förrådt
sig i obevakade ögonblick, och den bär skulden till mycket,
hvaröfver vi skulle rodna – om vi verkligen kunde rodna
öfver något sådant som liknöjdhet och åsidosättande af vårt
lands väl.

En svensk, som skall uppträda mot en Sveriges fiende,
har först att hos sig själf öfvervinna en viss hemlig sympati
för mannen. Gäller det att uppträda för en Sveriges vän,
måste först öfvervinnas en viss inneboende motvilja.

Exemplen äro otaliga – om vi erinra oss vårt förhållande
till Norge och äfven Danmark.

*



Hvarje egendomligt svenskt drag, allt som är särskildt
utmärkande för svenskar, göres strax till ett fel.

Det är ett fel hos svensken, att han ifrigare än hvarje
annan sträfvar att få tillbringa nordens korta sommar så
mycket som möjligt under ett obundet friluftslif i naturens
sköte. En närmare eftertanke måste säga, att detta är en af
vårt folks yppersta hälsokällor – till kropp och själ. Men
emedan det är något som utmärker oss svenskar mer än andra,
måste det vara ett fel.

Det är ett fel hos vårt språk, att det i långt högre grad
än t. ex. det franska tillåter sammansättningar. Visserligen
får vårt språk härigenom en uttrycksfullhet, en klangrikedom
och en smidighet, som är oändligt förmer än franskans oerhördt
prosaiska ständiga uppradade: de... de... de. Men i skolan
fingo vi naturligtvis lära oss, att det är svenskan, som
härutinnan är den underlägsna parten. »Kom ihåg, att franskan
inte kan fösa ihop orden såsom vi göra i vårt outvecklade språk.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:17:39 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folklynn/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free