Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bristen på nationell instinkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De mest olika uppfattningar kommo till synes; för somliga
var det en ovansklig heder att på detta sätt pryda de
fallna hjältarnas grafvar, för andra var det lika tydligt, att
Sverige på detta sätt skulle göra sig löjligt.
Ingen bestämd öfvertygelse kunde stadga sig. Man stannade
till sist vid det gamla: in dubiis non est agendum.
Hvad är nu detta om ej brist på instinkt?
*
Bristen på nationell instinkt är det som gör, att våra
svenska utvandrare, förr än några andra, släppa den svenska
nationaliteten och blifva amerikanare.
Intrycket häraf är så starkt på andra folk, att man fått
den föreställningen, att svensken öfver hufvud är oförmögen
att hålla på någonting, som är hans eget. I en amerikansk
novell låter författaren en irländare utbrista: »En svensk är
inte ämnad för att behålla någonting; han är skapad för att
man skall ta det ifrån honom.»
*
En svenska, som gifter sig med en främling, förlorar i
regeln all känsla af samhörighet med Sverige, – åtminstone
där någon konflikt uppstår mellan hennes forna och närvarande
fäderneslands intressen eller ära.
I början af år 1895 blef en ung stockholmska förlofvad
med en norrman. Som bröllopet ej skulle hållas med detsamma,
fortfor hon tillsvidare att bo hos sina föräldrar i Sverige.
Men längre fram på året uppstodo, såsom vi alla minnas, stora
farhågor för krig mellan Sverige och Norge. Då kunde vår unga
svenska ej längre hållas: skulle något sådant inträffa, då
ville hon vara i sitt rätta fädernesland.
För några år sedan afled här i Stockholm en norsk dam,
gift med en svensk man. I dödsrunan öfver henne lästes i
Verdens Gang: »For sit gamle Fædreland var hun i vide
Kredse en god og trofast Repræsentant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folklynn/0053.html
