- Project Runeberg -  Det svenska folklynnet /
57

(1911) [MARC] [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bristen på nationell instinkt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

När en svensk blir entusiast för en idé, försvinner för
honom hans land och hans folk.

Detta innebär, att för honom försvinner också den realitet,
som han har sig närmast och som skulle erbjuda honom den
nödvändiga proberstenen för hans idés förverkligande. Vore
hans nationella instinkt vaken, skulle han mången gång säga
sig själf: »Den eller den tillämpningen skulle leda till skada
för mitt land, - det ser jag på grund af den noggranna
kännedom jag har om dess förhållanden. Alltså måste det
vara något fel i min teori.» Och härigenom skulle han ofta
nog ledas rätt. Men svensken är okänslig för, om något
länder hans folk till skada. Hans valspråk är alltid: fiat
theoria mea, pereat Svecia.

*



Ett bevis i stort på, huru oförmögna vi svenskar äro att
befordra vårt eget lands bästa, ligger i handhafvandet af
Nobelstiftelsen.

Först själfva stiftelsen. Det torde icke vara för många
bekant, att Danmark har en fond, Carlsbergfonden, som är
lika stor som Nobels. Men af den danska stiftelsen går
hvarje öre till Danmark. Svensken Nobel måste naturligtvis
skänka sina rikedomar åt hela mänskligheten.

Nå, häruti ligger icke blott svensk likgiltighet för eget
land utan ock svensk storslagenhet och vidsynthet. Och det
vore för ingen del af sig själft uteslutet, att äfven
Nobelstiftelsen, sådan den nu är, kunde bereda Sveriges folk
åtskilligt gagn, utan minsta åsidosättande af testators syfte.
Men härtill kräfdes litet god vilja och instinkt. Men sådant
fattas.

Först är eget att se, huru rädd man på många håll varit, att
någon den minsta del af pengarna skulle stanna i Sverige. Man
ansträngde sig till en början att förekomma, att Nobelstiftelsen
skulle betala skatt.

Det hette då, att Nobel hade förtjänt sin förmögenhet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklynn/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free