Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bristen på nationell instinkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om utdelningen af de vetenskapliga prisen finnes blott i>en</i>
mening: att den skett med en sakkunskap och samvetsgrannhet,
som fullt motsvarar hvad man af Sveriges höga rang inom
naturforskningen och af svensk nobless kunde vänta.
Blott det< kan med skäl anmärkas: att sannolikt flere
svenska forskare redan skulle vara bland de prisbelöntas antal,
om de blott ej haft det felet att vara svenskar.
Ja, det finns ganska många som hålla före, att till och
med den ende svensk, som ännu fått ett vetenskapligt pris,
skulle blifvit utan det, om han ej behöfts för att gifva relief
åt – Björnstjerne Björnson.
Hvad Svenska akademien angår, veta vi ju alla, huru den
användt sina pris till att gifva »systerliga hälsningar till
franska akademien» (ett ändamål hvartill Nobel aldrig anslagit
några pengar), och huru den, i det psykologiska ögonblicket
då hela Sveriges folk fordrade vår största författarinnas
bekransande, insköt en pristagare, som visst är den minst
meriterade af alla, som denna heder vederfarits, och om hvilken
väl numera litet hvar torde medgifva, att hans framskjutande
var ett misstag.
Och så lät man Gustaf Fröding gå bort utan Nobelpris.
Det är som Kierkegaard säger: när instinkten fattas, kommer
man alltid för sent.
Hvilken nytta har nu Sverige haft af hela denna storartade
stiftelse? Det må väl sägas, att den i det hela varit
synnerligen klen.
Men också torde man utan fara för misstag kunna våga
det påståendet, att våra svenska vederbörande aldrig ställt för
sig den frågan: huru skall Nobelstiftelsen blifva till nytta för
Sverige? Vi ha sagt det förut och vi upprepa det: en dylik
fråga – och ett handlande i enlighet med en förnuftig lösning
af densamma – skulle visst ej behöft komma i strid med Nobels
afsikt med sin stiftelse. Men för allt dylikt fordras god vilja.
Och våra svenska prisdomare ha hvarken lyckats göra Nobelfesten
till en nationell högtidsdag eller för Sveriges del vinna någon
tacksamhet för de gyllene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
