Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår historieläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belöningar, som det med sådan storsinthet låter hvarje år utgå
till mänsklighetens ypperste.[1]
Af alla Nobeipristagare finnes näppeligen mer än en, eller
möjligen två, som visat Sverige någon erkänsla.
Men något dylikt ha vi ej heller sökt. När härom året
en af våra främsta vetenskapsmän tillfrågades, hvad
nytta Sverige kunde hafva af Nobelstiftelsen, så svarade
han: »Jo, här finnas en del lokala storheter, som genom
de internationella jämförelserna reduceras till sina rätta
mått.» Det var den enda nytta han väntade af Nobelstiftelsen!
Det finns ett sätt att utdela gåfvor, där man rent tydligt
för all världen undanbeder sig hvarje tacksamhet hos
mottagaren. I den andan ha Nobelprisen synbarligen utdelats
från Sverige.
Men ej nog härmed. När Finsen dog, kort tid efter mottagandet
af sitt pris, fingo vi i svenska tidningar läsa, att Sveriges
folk borde känna sig tacksamt, att det förunnades oss att gifva
Finsen priset, innan han gick hädan.
Tacksamheten är således i själfva verket på Sveriges sida!
Nå, inte underligt då, att vi bli utan den från dem, som
värdigas mottaga våra håfvor.
Vi ha lyckats i det konststycket att - i en situation där
hvarje annat folk skulle förstått hembära en stor vinst för
sig själft - för vår del draga en nit.
Vår historieläsning.
Det är eget att iakttaga, huru litet den litteratur, som
står den svenska ungdomen till buds, är ägnad att ingifva
kärlek till Sverige och dess minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
