Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår historieläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så komma vi till början af det nyssgångna seklet, och
nu får vår ungdom hänföras af vår historia genom – finnen
Runeberg. Och detsamma upprepas som nyss i fråga om
Topelius: vi äro öfvertygade om, att en god del af tjusningen
af Fänrik Stål för svenska sinnen ligger just däri att den
icke direkt handlar om Sverige. Redan de främmande namnen
äro för oss ett tillskott i vår njutning. »Det var på Oravais
blodiga dag» – huru mycket ligger ej här redan i de främmande
tonfallen! Och från sin egen barndom minnes författaren ännu,
huru vi rördes nästan till tårar af de enkla orden:
»Tavasthus, jag kan ej glömma,
Hur i månens glans du låg,
När från Hattelmalas höjder
Jag dig första gången såg.»
Det har fallit mig in att i tankarna omskrifva dessa ord,
flytta dem till svensk botten, exempelvis sålunda:
»Jönköping, jag kan ej glömma,
Hur i månens glans du låg,
När från Dunkehallars höjder
Jag dig första gången såg.»
Jag tror att för svenska sinnen skall en god del af tjusningen
vara borta med detsamma. Och dock är Jönköping från Dunkehallar
säkerligen oändligt mycket vackrare än Tavastehus från Hattelmala.
Och om man vill anmärka att »Jönköping» icke gör sig riktigt bra
i versen, så är detta lustigt nog fallet också med »Tavasthus».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
