- Project Runeberg -  Det svenska folklynnet /
68

(1911) [MARC] [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår historieläsning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig själft, ty för den som verkligen älskar sitt folk, är det
den naturligaste sak i världen att hysa tacksamhet mot den
som bidrager till dess välgång.

Våra patrioter se icke saken på detta sätt. För dem
gäller det i första rummet att af våra store män ställa upp
ett galleri af om möjligt felfria varelser, idoler, öfver hvilka
vi kunna vara stolta. Det egendomligaste härvidlag är att
dessa stores storhet alls icke konstitueras af den nytta de
gjort vårt folk, utan af deras personliga egenskaper; och vid
bedömnandet af dessa personliga egenskaper lägges hufvudvikten
icke vid deras begåfning såsom offentliga personer, utan
vid deras privatdygder.

Om man vill förstå, hvarthän vi syfta, så må endast erinras
om, att själfve Erik Gustaf Geijer berättas hafva vägrat att
fortsätta med Axel Oxenstiernas biografi, när han upptäckte,
att den store rikskansleren – tillgodogjorde sig tidens
sedvanliga ränta för de lånebelopp han af sin enskilda
förmögenhet lämnade till statsverket. Nu kunde man ju tycka,
att detta icke var något egentligen himmelsskriande; och
framför allt kunde man tycka, att Axel Oxenstiernas arbete
för vårt folk varit af en så oerhördt stor betydelse, att detta
arbete, och den tack vi härför äro honom skyldiga, väl borde
vara hufvudsaken. Men nej, här uppenbarade sig plötsligen,
att i Axel Oxenstiernas bild fattades litet i den rent ideala
förgyllningen, och därmed var intresset för honom borta. Han
var visserligen vårt folks välgörare i en omfattning som
endast ytterst få andra, men det var ej detta man ville. Man
ville ha en idol, lysande af alla tänkbara, och otänkbara,
privata fullkomligheter, för att ställa upp i galleriet och
njuta af att få beundra, – till hvad gagn, det är visserligen
för en vanlig människa obegripligt.

Låt oss taga ett annat exempel! Huru har man icke i
mansåldrar ansträngt sig för att bevisa, att Gustaf Adolfs
deltagande i trettioåriga kriget var förestafvadt uteslutande
af skäl, som kunde te sig ideala och oegennyttiga om de gällt
en privatpersons handlingssätt. Ja, man har icke dragit sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 23:18:19 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/folklynn/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free