Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vår historieläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man tänker icke på att det verkligen var Gustaf Adolf, och
ingen annan, som ställde hvar och en af dessa män på hans
rätta plats. Man tänker icke på, att utan denna storartade
vidsynthet hos Gustaf Adolf, – under en annan konung alltså,
– Axel Oxenstierna sannolikt skulle fått dö såsom ett
pensioneradt kansliråd. Johan Banér skulle ha fått stupa
någonstans, kanske, såsom en försupen kapten eller major;
Torstenson skulle möjligen, på gamla dagar, hunnit graden
af artilleriöfverste. I dessas ställe skulle på den plats de
intaga i historien stå personer, hvilkas namn vi kanske nu
aldrig hört talas om och hvilkas duglighet – det är lugnast
att slippa göra sig någon föreställning om. Men hvad hade
då också blifvit af Sveriges storhet, kanske af vårt folks
hela tillvaro?
Det är alltså de kungligt stora egenskaperna hos Gustaf
Adolf vi skola beundra; och framför allt skola vi därför vara
honom tacksamma.
Ville våra historieskrifvare studera våra stora mäns rent
mänskliga egenskaper långt grundligare än de hittills gjort,
skulle vi vara dem synnerligen erkänusamma. Men detta
skulle för oss blifva ett rent psykologiskt och tidskistoriskt
intresse. Det skall ej skymma för oss den roll våra store män
spelat för ledandet och bestämmandet af vårt folks öden, hvilket
vi anse vara hvad som i första rummet bör oss förehållas.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
