75 (Det svenska folklynnet)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige och Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

aldrig ett folk uppträdt så storsinnadt och verkligen välvilligt
mot ett annat som Sveriges folk mot Norges. Sverige är icke
utan förtjänst uti de lyckliga yttre förhållanden, under hvilka
1800-talets Norge kunde utveckla hela sin kulturella storhet.

Men dylika kraft-tider i folkens historia pläga icke vara
långvariga. I regeln följas de af en viss andlig afmattning.
Och en underlig ödets ironi är, att denna period för Norge
synes bryta in ungefär samtidigt med – unionens upplösning.
Det nu ändtligen fullt »frigjorda» Norge verkar ej längre så
synnerligen imponerande. De stora andarna ha gått bort,
snart nog är ingen mer af dem kvar. Och det ser icke ut
som skulle andra träda i deras ställe.

Efter allt att döma torde Norge under närmaste mansålder,
eller mansåldrar, komma att spela en ganska blygsam roll
i den europeiska kulturen.

Att föreningen mellan Sverige och Norge icke växte sig
stark beror nog i mycket också på den ringa andliga påverkan
Norge under unionstiden mottog från Sverige. I verkligheten
var – fast vi svenskar aldrig tänkte därpå – också under
hela 1800-talet Norge i andligt hänseende förenadt med
Danmark, icke med oss. En otroligt stor roll spelade här
det gemensamma språket. Knappt mindre verkade gamla
släktskapsförbindelser; man må ju komma ihåg, att i århundraden
de danska och norska ämbetsmannasläkterna utgjort som en
enda familj. Ännu mot seklets slut var det väl sällsynt att
finna en bildad norrman, som ej ägde anförvanter i Danmark.
I Köpenhamn kände sig norrmannen fullständigt såsom hemma.
Till Stockholm – for han nästan aldrig. Och kom han dit,
verkade allt på honom främmande.

Med Danmark hade Norge gemensamt också de litterära
och konstnärliga intressena. Köpenhamn var i andligt
hänseende mången gång Norges egentliga hufvudstad. Med
Sveriges litteratur och konst däremot var beröringen
så godt som ingen.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/folklynn/0079.html

		Det svenska folklynnet / 75 (1911) Author: Gustav Sundbärg - Tema: Americana Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|