Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skandinavismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En stor del af den beröring vi svenskar under århundraden
haft med vår danska granne, har fått sin färg häraf. I
krig eller fred, – förhållandet har varit enahanda.
Nu ha visserligen under skandinavismens dagar danskarna
satt såsom sin uppgift att få oss svenskar att glömma
hvad vår historia lärt oss. Och de ha också lyckats däri;
vi svenskar äro nog i allmänhet af den uppfattningen, att
våra dagars danskar äro något helt annat än det danska
folk, om hvilket vi ha ett svagt minne, att det i gångna
tider varit oss en fiende, som icke sett mycket på medlens
beskaffenhet, blott vår ofärd kunde beredas.
Men folken förändras icke, – åtminstone icke under de
korta tidrymder, som våra blickar kunna öfverskåda. I
sina väsentliga egenskaper förblifva de alltjämt desamma.
Och detta ha vi ej alls svårt att tro om andra nationer;
men vi göra ett undantag för danskarna. Om dem tro vi
gärna, att de lagt bort alla mindre älskvärda egenskaper,
som kunna hafva stött oss förr. Om t. ex. det varit så,
att danskarna förr i världen ej sällan haft svårt för
att hålla en öfverenskommelse, så vilja vi visst icke
därför tilltro nutidens danskar något sådant.
Och likväl vore det nog säkrast att fortfarande anse den
möjligheten föreligga. Vi svenskar äro ett litet folk, men
svenska män göra dock dagligen affärer och öfverenskommelser
med både tyskar och engelsmän och andra stora nationers
undersåtar, och hvardera parten får hembära sin stipulerade
andel af förmånerna. Men vid affärer med våra grannar i
sydväst bör man vara beredd på att, förr eller senare, den ena
kontrahenten skall söka rycka till sig hela vinsten.
Detta var grunddraget i Kalmarunionens historia, och det
är så också i skandinavismens.
Och därför är dansken, med all sin intellektuella öfverlägsenhet,
olämplig att taga ledningen af ett »skandinaviskt» företag. Och
vi svenskar stå oss bäst, om vi sköta våra affärer själfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
