Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarna i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hos den obildade får den ingen näring inifrån och glömmes bort för alla de
nya irrblossen rundt omkring.
Huru många bref från svenska män såväl som kvinnor resa icke dagligen
hemåt, från dem, som verkligen lyckats här ute eller lyckas inbilla sig, att
luftslotten äro af trä och sten – åtminstone när de skrifva – eller som genom
långvarigt vistande härute blifvit så vanda vid att använda endast superlativer,
att de ej förstå annat, än att man i Sverige också genast afdiskonterar 90 proc.
af prålet som ren lögn! Huru många sådana bref komma icke från dem, som
förolyckats men af stolthet ej vilja erkänna det och som, rädda att verkligheten
skall trots allt skina igenom mellan raderna, bred på den vackraste
rosafärg! Den som ej läst Hilma A. Strandbergs ’I Nya Världen’ bör
ofördröjligen läsa den; den är ingen skönmålning den boken och ingen
öfverdrift i andra riktningen heller, endast den rena osminkade sanningen.
Äfven de, som se förhållandena just sådan de i själfva verket äro – ett
träget, utslitande arbete, hvars lön endast får njutas af den som lärt sig, att
nöjet och njutningen egentligen ej alls höra med i lifsordningen, af den som
lärt sig att arbetets hufvudsakliga lön är samvetets belåtenhet med väl
förrättadt arbete – äfven dessa skrifva, fastän mot sin afsikt, ofta bref, som locka
till utvandring. Hvarför? Jo de hafva glömt hurudana förhållandena äro
där hemma, hafva förlorat kontakten med fosterlandet. Deras okunnighet om
Sverige är nästan fullkomlig; och hvad värre är, de inse det icke. Att Sverige
utvecklat sig år för år i fullt ut samma proportion som andra länder, besinna
de ej – sådant landet var, när de sist sågo det, sådant står det alltjämt
oföränderligt för deras fantasi. Skämtet om onkeln, som efter femton år erinrade
sig sin familj och sände leksaker och barnkläder till sina fulvuxna syskonbarn
illustrerar tyvärr en djup sanning.
Denna okunnighet är förskräckande allmän. Visserligen lära 98 proc.
till Amerika anlända svenskar vara arbetare, 1 1/2 proc. brottslingar och endast
1/2 proc. bildade – detta enligt minister Lagercantz – men äfven inom denna
stackars halfva proc. hafva så många på detta lifvets oroliga haf slitits loss
från sina landfästen och blifvit amerikaniserade – icke svensk-amerikaniserade
likväl. Hafva de hemmavarande släktingarna gjort allt de kunnat för att
bibehålla sambandet?
Den direkta svenskfientligheten innerst inne hos så många värda ländsmän
– herrar Swanson, Nelson, Pederson m. fl. som omotiveradt ändrat sina
namn Svensson, Nilsson etc. – hvilka haft materiell framgång och därigenom i
detta land, där dollarn, och den allena, öppna dörrar, lyckats vinna insteg
i de kretsar, dit de kulturellt ej höra, och som, bara någon ville lyssna,
genast äro färdiga att höja Amerika och allt amerikanskt till skyarna,
samtidigt rifvande ned och förklenande Sverige, den fiendskapen är kanske
ej så farlig som denna okunnighet om svenska förhållanden, denna
liknöjdhet för svenska intressen, denna brist på svensksinne, hvilken
så ofta möter. Ty mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
