Print (PDF) - On this page / på denna sida - Svenskarna i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till honom har folket förtroende, han blir ej misstänkt för biafsikter, och i det
stilla och fördolda kan han verka stora ting, liksom myllans safter och salter på det
döda kornet. Ifall han själf blott värmes af svensksinnet! Men af alla dessa tusende
svenska präster, som söndag efter söndag låta svenska språket tala i Amerika,
hur många känna till mer af Sverige än dess tungomål, hur måna hafva
någonsin varit där?
Ifall nu denna deras okunnighet om svenska förhållanden kunde
bortarbetas, om t. ex. stipendier beredde för en del af de från svensk-amerikanska
teologiska seminarier utexaminerade ett studieår vid svenskt universitet, hur
annorlunda skulle icke då förhållandena blifva! Jag fäster ej nu något
afseende vid deras ökade vyer och kunskaper, vid inflytandet af de svenska
läroanstalternas friare studiesystem på deras andliga utveckling -- fastän jag
ingalunda anser seminariets maskingjorda »ståndaktiga tennsoldat» såsom en rätt
andans stridsman -- jag tänker blott på den elektriserande verkan beröringen
med fädernas land och dess inbyggare skulle haft på dem, den elektriska
gnistan, som skulle tändt på nytt det slocknade svensksinnets låga. Och dessa
entusiaster, ty de som inte äro entusiaster återvända ej för att bli präster, skola
sedermera låta det svenska språket från deras läppar ej blott vara en »ljudande
malm» utan en tändande gnista, som skingrar okunnighetens mörker och väcker
till lif svensksinnets, stoltheten öfver att vara svensk, kärleken för fädrens
land, pliktkänslan mot det -- och hemlängtan. Om dessa återvändande endast
skulle t. ex. bland kyrkobönerna inskjuta en bön för Sverige, dess kung och
öfverhet, en bön om lycka, fred och välgång för det land, som fäderna vågade
allt för -- tänk alla de långa tankekedjor, som skulle smidas!
här är ett ansvar lagdt, ett bjudande kraf, på den svenska kyrkan --
nej, kyrkorna -- ty hvad de än lära och tro, huru vidt skilda och fientliga
då än månde vara sinsemellan, i ett, hoppas jag, ääro de dock ännu som en
man och hafva en tro, i patriotism och pliktkänsla till fäderneslandet.
Så stort inflytande än kyrkan utöfvar på svensk-amerikanarna, icke blott
religiöst utan äfven socialt, ändå större är de svenska tidningarnas inflytande.
Icke blott flertalet af kyrkofolket utan tusenden, hvilka icke kunna nås genom
prästerna, hämta från pressens alster sina idéer och åsikter, ja hvad mera är,
all sin kunskap om Sverige och svenska förhållanden. Dessa tidningars makt
öfver sina läsare kan näppeligen öfverskattas, ty det måste ihågkomas, att
deras läsekrets utgöres så godt som uteslutande af landsmän med lägre
bildning och omdömesförmåga. Äfven den högt bildade, som, intresserad af
allmänna frågor, men ej direkt invecklad i dem och följaktligen opartisk, så vidt
detta är möjligt, söker finna sin ståndpunkt till dessa genom ett oväldigt
vägande af deras olika faser, blir ju i längden influerad af den tidning, hvilken
han dagligen läser och hvilken i allmänhet följer samma tankevägar som han
själf. Den mindre bildade saknar ju vanligtvis förmågan att sålunda ställa sig
utanför, ser allting i sin egen trånga synvinkel, kan icke genomskåda falska
argument och tror det tryckta som på ett evangelium, utan urskillning ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
