Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskarna i Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’quia absurdum’, är till och med färdig att misskänna sina egna ögons vittnesbörd,
ifall hans tidning förnekar dem. Jag har poängterat detta välkända
faktum för att skarpare kunna framhålla de svensk-amerikanska tidningarnas
oerhödt stora betydelse och inflytande öfver så många af våra härvarande landsmän.
Huru förvalta då dessa publikationer det gifna pundet? Det är
sant, att de hålla i tusentals hem svenska språket vid lif – det är ju deras
existensvillkor. Men hålla de kunskapen om Sverige, sådant det verkligen i
detta nu är och lefver, vid lif? Eller svensksinnet och kärleken till detta deras
fäders land? Huru fylla de sin uppgift som bärare af svensk kultur?
Belysande nog är hvad jag en gång hörde en landsman yttra, i det han
lade bort tidningen: ’Man skulle nästan tro, att halfva Sverige drunknat eller
gjort något galet.’ Nittio procent af dessa tidningars svenska nyheter äro
meddelanden om olyckshändelser, brott och skandaler, och den osofistiska läsaren blir
snart nog öfvertygad om att Sverige måtte blifvit ett synnerligen lifsfarligt
och ohederligt land. Är detta en tillfällighet? Är det en smitta af Amerikas
’gula journalism’, ett tillfredsställande af sensationshungerns kraf? Det vore
den vänligaste förklaringen, men näppeligen den rätta, ty jag är öfvertygad
därom, att detta svartmåleri är afsiktligt.
Tidningarna hafva jämte sina notiser från Sverige en krönika öfver
veckans händelser därstädes. Dessa artiklar äro vanligen intet annat än försök
till förlöjligande af eller hätska utfall mot allt svenskt, regering, öfverhet och
mera bekanta enskilda, i herrar Schvans, Palmærs och Spångbergs anda. Nåväl
enhvar sina åsikter, när de äro ärliga. Men dessa tidningar, som sålunda göra
sig till det nihilist-radikala intelligens-proletariatets språkrör, äro samt och
synnerligen konservativa i amerikansk politik, republikanska och, en stor del
åtminstone, ifriga partigängare för den yttersta högern inom det republikanska
partiet, den s. k. Cannonismen-Aldrichismen, hvars program är i korthet: ’Allt
för dem, som ha pengar, och ’the people be damned.’ När nu tidningar, som,
när det gäller det ena landet, entusiastiskt försvara en petrifierad reaktionär
konservatism, hvilken har en enda tanke – att rikta penningeklassen, men
när frågan är om det andra landet lika entusiastiskt förkunna rent af
socialistiska läror, då påstår jag, att dessa tidningar drifvas icke af ärligt förvärfvade
meningar utan af andra motiv. Dessa är icke så särdeles svåra att finna.
Dessa svensk-amerikanska tidningar vilja, som alla andra pressorgan, helt
naturligt hafva så många prenumeranter som möjligt. Att vinna någon
vidare spridning i Sverige är ju otänkbart, därför måste svenskarna komma hit
och stanna här. Därför ligger det i deras intresse först och främst att hindra
de redan härvarande från att återvända, de skrämma dem med systematisk
svartmålning af Sverige. Men samtidigt söka de genom skönmålning af allt
amerikanskt påverka dem, att de i sin ordning locka så många som möjligt
öfver och stärka sitt inflytande öfver dem. Ty detta ständiga betonande af
Amerikas rikedomar och allmänna välmåga, af dess obegränsade förtjänst- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
