Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse än förr, – en mera undangömd, en mera inre betydelse.
Så träder ock nu för tiden allt mera i dagen, att en ny
idé börjar vinna en afgörande makt öfver de europeiska
folkens åskådning. Denna nya kraft, som väl skall bli nästa
tidehvarfs största, är den sociala idén.
Redan känna sig kroppsarbetarna öfverallt såsom bröder,
från det ena folket till det andra; och om än denna klass
har tagit initiativet, så skola de öfriga efter hand följa
efter.
Såsom vanligt, är det diktarna, mänsklighetens siare, som
först fått en förnimmelse af den nya tidens annalkande. Vi
välja ett litet uttryck härför, ur Gorkis sociala roman »En
moder». Det skildrar de undangömda sammankomsterna af en
liten skara ryska socialister.
Stundom såg Pavels moder till sin häpnad, hur en oförklarlig stämning
af ljus, bullersam glädje plötsligt grep dem allesammans. Detta hände vanligtvis de kvällar, då de läst i tidningarna om arbetarbefolkningen utomlands. Då lyste allas ögon af glädtigt mod, de blefvo barnsligt
lyckliga, skrattade muntert och slogo livarandra vänskapligt på axeln.
»Sådana karlakarlar, våra tyska kamrater!» skrek någon, liksom berusad
af sin glädje.
»Lefve de italienska kamraterna!» skreks det en annan gång.
Och i det de sände dessa rop ut i fjärran till vänner, som icke kände
dem och icke begrepo deras språk, tycktes de vara öfvertygade om, att
dessa obekanta hörde dem och förstodo deras entusiasm.
Med glänsande ögon och uppfylld af en alla omfattande kärlek, utbrast
lillryssen:
»Skulle det inte vara roligt att skrifva till dem, kamrater? Så att de
fingo veta, att här i det aflägsna Ryssland lefva vänner till dem, arbetare,
som tro på och bekänna samma religion som de, lefva för samma mål och fröjdas
åt deras segrar.» Och med småleende ansikten och drömmande blick talade de
alla länge om de franska, engelska och svenska arbetarna, om arbetarbefolkningen i alla länder, om sina vänner, som om personer som stodo deras hjärtan nära, hvilka de höllo af och högaktade, utan att någonsin ha sett dem, och hvilkas fröjder och sorger de delade.
I det kvafva rummet föddes en stor gränslös känsla af den universella
andliga släktskapen mellan alla jordens arbetare, dess herrar och slafvar, hvilka tanken redan frigjort ur fördomarnas fångenskap och som kände sig behärska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
