- Project Runeberg -  Det svenska folklynnet /
138

(1911) [MARC] [MARC] Author: Gustav Sundbärg - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya tiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifvet. Denna känsla kom dem alla att sammansmälta till ett hjärta och en
själ, och fastän den förblef otillgänglig för Pavels mor, upprörde den henne
likväl och liksom stärkte henne med sin glada, triumferande, ungdomliga och
förhoppningsfulla kraft.

»Hvad ni äro lustiga!» sade hon till lillryssen en gång. »Alla äro kamrater
för er – armenier och judar och tyskar – alla tala ni om som vänner,
och med alla sörja ni och glädjas!»

»Ja, med alla, njanja min, med alla!» utbrast lillryssen. »Världen
är vår! Världen är arbetarnas! För oss finnas hvarken nationer eller
folkstammar, endast kamrater och fiender. Alla arbetare äro våra
kamrater, alla rika och alla regeringar äro våra fiender. När man ser
med de rätta ögonen på jorden, ser huru många vi äro, vi arbetare,
hvilken andlig kraft vi besitta, då blir man så glad och lycklig till
mods, det blir som söndag i hjärtat! Och så känner också fransmannen
och tysken, njanja, när de se på lifvet, och så fröjdar sig också
italienaren. Vi äro alla barn af samma mor - af den stora oöfvervinneliga tanken om arbetarnas brödraskap i alla jordens länder. Den växer alltjämt,
den värmer oss som solen, den är en andra sol på rättvisans himmel, och
denna himmel är i arbetarens bröst, och hvem han än må vara, hur han än
må kalla sig; socialist eller icke, – vår broder i andanom är han
alltid, nu och i evigheters evighet!»

Det är omöjligt att dölja för sig, att i en dylik stämning
låter sig anas i sin gryning framtidens stora kraft. Hvarje
folks öde bestämmes af, i hvad mån det lyckas inse detta och
ställa sitt handlingssätt därefter.

*



Detta vill naturligtvis icke säga, att folken komma att
uppgifva sig själfva såsom folk. Tvärtom, liksom Europas
fördelning efter trosbekännelser än i dag är i hufvudsak
densamma som år 1648, så skola ock de europeiska nationerna
komma att bestå sådana de utkristallisera sig under
nationalismens tidehvarf. Därmed skall detta tidehvarf hafva
fyllt sin världshistoriska uppgift.

De folk »skola bestå», som äga kraft och mod därtill.
Men historien vittnar tillräckligt om, att just i dylika
öfvergångstider farorna äro störst för de små och svaga.

I tider af världsomstörtande förändringar är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:33:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklynn/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free