Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kvelden sat vi ofte ute paa tunet og pratet med vore godslige
snille naboer, Bjørn, Ingeborg og barna deres. Mandens humør kunde
skifte som solskin og skygge, lik den store fjeldnaturen deroppe. Han
Kveld paa Soletunet
kunde være saa lykkelig munter som solskin paa tyttebærtuerne, eller ogsaa
saa trist og mørk, at han bare bet tænderne sammen. Da var det bedst
at vogte sig for bjørnelabben. Det var deilig lys sommerkveld, vi sat sam«
men paa stenhellen utenfor døren. Barna løp med lek og spektakkel om i
græsset. Bjørn dampet paa sin snadde, han var litt trist. — Han syntes, det
var saa meget gildere inde hos os end hos ham. Det nyttet ingen ting. —
Han spyttet trist bortover marken: Der var ingen, som gav ham noget.–-
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
