Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parkstyrelserna ha ordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RONNEBY
FÖRFATTAREN Harry Blomberg har
tillåtit sig några utfall mot
folkparksrörel-sen, sådan den bedrives i våra dagar.
Naturligtvis har den borgerliga pressen
applåderat. Samtidigt som jag läste denna herr
Blombergs artikel, var jag sysselsatt med att
genomgå gamla handlingar och
protokollsböcker för en liten folkpark, vars styrelse bett
mig göra en kort sammanfattning över de
gångna årens arbete och resultatet därav.
Det frapperade mig då att se hur pass litet
denna folkparks, så att säga andliga
utveckling gått i den riktning herr Blomberg söker
påvisa, att folkparksrörelsen i gemen
genomgått. Rent organisatoriskt och materiellt
motsvarar den dock i det stora hela hr Blombergs
uppfattning.
För 13 år tillbaka, då 10-årshistoriken över
Ronneby Folkets Park uppgjordes och
utvecklingen inte hunnit så långt för företaget som
nu, kan krönikören konstatera, att »då
styrelserna sökt, att så vitt det varit möjligt och
tillgängliga medel det tillåtit, öka företagets
renommé genom tillfredsställande och
tilltalande anordningar samt god ordning och
trevnad inom parkområdet införts och
upprätthållits har allmänhetens intresse för
företaget ökats och Folkets Park är f. n. en
gärna anlitad förlustelseplats för såväl yngre
som äldre.
Ju mera man försjunker i studiet av dessa
gamla aktstycken, måste man beundra
rörelsens pioniärer för det osjälviska arbete de
uträttat och ännu uträtta. Hur offrade de
inte under de första åren kväll efter kväll i
arbete på parkens iordningsställande, dessa
arbetare, som i sitt förvärvsarbete voro
bundna från kl. 6 på morgonen till kl. 6
på kvällen.
Under de första åren av verksamheten erhöll
den personal, som behövdes för parkrörelsen,
uppgående till 20 å 30 personer, ingen som
helst ersättning för sitt arbete, utom den vinst
som kunde uppstå å en den sista söndagen
anordnad recettfest.
Föreningen bildades den 19 aug. 1906 och
redan året därefter, den 18 aug., kunde
fastigheten Krokagården, å cirka 20 tunnland, därav
8 tunnland åker och 12 tunnland skogsmark,
inköpas. Priset var 15,000 kr. Ehuru man
vid köpet endast hade 600 kr. i kassan,
lyckades man dock lösa de finansiella svårigheterna.
År 1911 började man försälja egnahemstomter
på fastighetens öppna jord. Redan första året
såldes 11 tomter för 6,224 kr. och om ett par
år hade man sålt för 14,271 kr. Inalles har
det nu sålts tomter för över 20,000 kr. Vilken
fördelaktig inverkan på företagets stabilisering
detta haft kan lätt tänkas. Efter parkens
tillkomst uppväxte ett helt litet samhälle,
Parkdala. På grund av att flertalet av de första
köparna voro ivriga folkparksanhängare blev
samhället ett kraftigt stöd för rörelsen.
Tomtaffärerna blevo emellertid möjliga
endast tack vare att disponenten vid Kockums
Emaljverk, A. Vollmer, vid ett tillfälle då
svårighet uppstod vid ordnandet av en
inteckning med den gamle ägaren, trädde
hjälpande emellan.
Kristiden gick inte spårlöst förbi för parken.
Den industriella anläggning på vilken Ronneby
stads vara eller icke vara nästan beror, Kockums
Emaljverk, måste mitt under kriget inställa
driften på grund av materialbrist och större
delen av de där anställda måste på andra
håll söka sin utkomst. Naturligtvis hade detta
en oerhörd betydelse också för parkföretaget.
Med frivilliga krafter lyckades man likväl
komma över de värsta svårigheterna. De
uppträdande artisternas antal måste man minska
och verksamheten inskränktes till det minsta
möjliga. I stället uthyrdes parken till fackliga,
politiska och ideella föreningar, för vilka
parken alltid varit en god inkomstkälla, som
gärna anlitats.
Allt eftersom åren gingo och återgången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
