Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om de sju korparna och den trogna systern. Tysk folksaga. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men han kastade sin mantel omkring henne och lyftade
henne upp på sin häst, som han själf ledde vid tygeln, och
så förde han den sköna till sin borg.
Och borgen låg i den glänsande aftonrodnaden med
skimrande tak och höga tinnar och skådade från berget vida
öfver ett blomstrande land.
Och i borgen funnos smyckade salar och ståtliga rum,
och dit ledsagade konungen flickan, ty han hade i sinnet
att göra henne till sin drottning.
Men då hon om natten hvilade på sitt mjuka läger,
hörde hon korparnas susande vingslag och deras hesa,
ångestfulla skri. Det var hennes sju bröder, som flugit efter
henne, och de sutto nu under natten på fästet af det tak,
under hvilket hon hvilade.
Men den unge konungen såg den sköna med allt större
kärlek, och om också hans mor och systrar lade sig
däremot, emedan de ansågo att det ej passade sig att han till
härskarinna upphöjde en flicka, som blifvit funnen i skogen,
så var han dock beständig i sitt sinne och stod fast vid
sin kärlek. Väl bekymrade det honom att den underbara
munnen ej talade, men han blickade in i de djupa, mörka
ögonen, och de sade honom alla de kärleksord, som den
stumma munnen förteg. Så lät han bestämma
bröllopsdagen och till denna inbjuda alla sina vänner och vasaller.
Konungens systrar smyckade själfva med sina bästa
prydnader den sköna; de iklädde henne guldstickade kläder,
kostliga spännen, kedjor och dyrbarheter, såsom det
anstår en konungabrud. Öfver hennes gyllene hår hängde de
en ljus slöja och satte på hennes hufvud en krans af
rosmarin och rosor, så att hennes skönhet strålade som en
diamant, omgifven af glänsande juveler. Då hon vid konungens
sida gick till kyrkan, och rundt omkring var prakt och
glans och folkets jubel och flöjttoner och klockeklang, då
blickade hon upp mot himmelen och hon såg öfver sig flyga
de sju korparna, och hon lyfte två finger på sin högra hand
och i sitt hjärta svor hon sina bröder, att hvarken den högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
