Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var hon åter allena, och omkring henne rådde
tystnaden, men icke grönskade som fordom skogen rundt om
henne eller belyste henne solen och månen. Förskräckelse
och mörker omgåfvo henne, men icke ens ensamhetens fasor
kunde aflocka henne ett ljud. Hon fördes inför domaren
och anklagades att med onda konster hafva förtrollat
konungen och bragt vanära öfver det kungliga huset. Hon
hade födt en trollafföda och öfvat ond trolldom, och allt
detta skulle hon nu bekänna. Men den trogna teg; då
släpade bödelsknektarne henne till tortyrkammaren och visade
henne allt, som där väntade henne; de slogo hennes späda
kropp med gissel, men hon teg.
Då bröt domaren den hvita stafven öfver henne såsom
en oförbätterlig trollpacka, och hon dömdes att lefvande
brännas på ett stort bål, sig själf till straff och andra till
varnagel.
Hon hörde detta, den hårda, orättfärdiga domen, med
sänkt hufvud och hon teg. Ej med ett ord bekände hon
sin oskuld, ej med ett ljud bad hon om sitt lif. Hon blef
således återförd i fängelset och låg där inne, såsom hade
hon redan varit i sin graf. Men den unge konungen sörjde
och grämde sig öfver förlusten af sin älskade, och om han
också med seende ögon sett huru hans barn förvandlades,
om också hans gemåls hemlighetsfulla arbete bekymrat
honom, så ville han ändock icke tro på hennes skuld och
hennes onda sinne. Han grämde sig så djupt, att han
tärdes af som en skugga och hvarken ville smaka mat eller
dryck. Men de som hade afundats den unga drottningen
och som ville henne illa, sade: »Se bara, så förtrollar häxan
med onda konster konungen att hans ben förvissna och
hans blod torkar bort. — Ju förr hon dödas, dess bättre,
ty eljest fördärfvar hon oss alla.»
Men under tiden satt den trogna i det mörka fängelset,
och i det svaga ljuset arbetade hon på den sista skjortan.
Man hade i fängelset kastat in hennes spinnrock och de sex
skjortorna, ty äfven dessa skulle brännas, så att intet blefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
