Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvar af hennes syndiga konster. Ingen tröst gafs henne
och intet mildt tilltal hörde hon, blott stundom om natten
slogo de sju brödernas vingar mot gallret i hennes
fängelsefönster och hon såg skuggorna af korparna draga förbi.
Men där ute uppbyggdes bålet och midt i detsamma sattes
pålen, vid hvilken hon skulle förbrännas. Beck och svafvel
höllo bödelsdrängarne i ordning, ty inom denna hemska rök
skulle den rena kroppen förtäras. Tidigt följande morgon,
då daggen ännu låg på gräset, skulle domen fullgöras å henne.
Domen lades för konungen, att han skulle underskrifva
den. Då vred han sig i sin smärta och sina kval, ty han
ville ej höra något därom, ville ej bidraga till att hans
älskade skulle dödas. Hans systrar gräto med honom, ty de
hade medlidande med hans kval; men deras hjärtan voro
fångna af vantro, ty äfven de höllo drottningen för en häxa
och ville hennes död. Därefter sade de till sin broder:
»Käre, trösta dig; din smärta skall ej räcka länge. Se,
ännu håller häxan med sina trollfjättrar din själ fången och
hennes bedrägliga behag lägga en dimma öfver dina ögon.
Men när elden har förtärt hennes syndiga kropp, då skall
du blifva fri och löst ifrån trolldomen.»
Konungen sade: »Mitt hjärta ropar i mig mot hvad
jag gör. Och har hon omgifvit mig med trolldom, så var
det den ljufvaste och huldaste, och jag vill aldrig blifva fri
från honom.»
Men hans systrar sade: »Vill du då se dina barn kretsa
som korpar omkring galgen? Sannerligen, äfven vi hafva
älskat henne för hennes sedesamma sätt, men vi hafva sett
den dag, som bringade vanära öfver dig och vårt hus.»
Då dolde konungen sitt ansikte och grät, men han
bekräftade med sitt insegel domen, som hans råd uttalat öfver
hans gemål.
Nu var den sista natten kommen, hvilken den trogna
ännu hade att lefva. På sitt multnande halmläger låg hon
och skådade upp mot månen, som lyste in genom hennes
fängelsefönster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
