Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu blef hon bunden vid pålen, hennes händer
fängslades af repet, hennes kropp af järnkedjan. Med facklan i
hand närmade sig bödeln bålet. Då brusade ett jubelrop
ur skogen, på hvita hästar och med hvita skjortor öfver
glänsande rustningar och med eklöfskransar i sitt lockiga
hår framstormade de sju bröderna, sköna som ljusets söner,
de löste, de befriade, de lösande, de befriande! Alla hade
återfått sin sköna människogestalt, blott den yngste, på
hvars skjorta en arm fattades, hade i stället för ena armen
en korpvinge.
På en strålande vagn stod feen, i sina armar höll hon
de ur trolldomen lösta barnen, som sträckte rosiga armar
mot modern. Högt upplyftade hon timglaset, det sista
sandkornet var utrunnet, förbi voro pröfningens och tystnadens
sju år och från den trognas läppar klingade det första
glädjeropet klart och jublande som en lärksång.
Hon vred på sin fjättrade kropp, hon sträfvade att lösa
sina bundna händer, men sin blick vände hon ej mot
bröderna, som trängdes omkring henne, icke till dem, för
hvilka hon lidit allt, icke till den älskade mannen, som
upplöst i kärlek, ånger och lycksalighet låg vid hennes
fötter — utan barnen gällde hennes första blick, det första
jubelskriet från hennes lösta läppar.
Och konungens moder löste purpurmanteln från sina
skuldror, konungens systrar erbjödo ödmjukt det gyllene
diademet och den glänsande halskedjan åt den trogna och
goda att smycka sig med. Lösta af brödernas händer föllo
hennes band, och i hennes armar, vid hennes bröst hvilade
den förlorade och återvunna lyckan — hennes söner.
Till en början låg tystnad och vördnadsfull andakt öfver
mängden, men snart utbröt folkets tusenstämmiga glädje i
jublande skri.
Förbi bödelsdrängarne, som skygga och fulla af ångest
flyktade undan, framstormade folket, de sleto ner bålet, på
hvilket drottningen skulle hafva blifvit bränd, de lade
stockarna på sina skuldror som en sköld och dit upp lyftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
