Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De tre systrarna med glashjärtat. Ny saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men prinsessan sade: »Låt mig vara. Mången gång
håller det som fått en spricka ändå ganska länge.»
Under tiden hade den yngsta konungadottern också
blifvit stor samt så vacker, god och förståndig att
konungasöner strömmade till från alla sidor att fria till henne. Men
skadan hade gjort den gamle konungen vis och han sade:
»Jag har ännu blott en hel dotter och äfven hon har
ett glashjärta. Om jag skall gifva henne åt någon, så
måste det vara en konung som äfven är glasmästare och
förstår att handskas med så ömtåliga varor.» Men bland alla
friarne fanns det inte en enda som hade slagit sig på
glasmästaryrket, och så måste de alla åter draga sina färde.
Då fanns det ibland pagerna på kungaslottet en som
var nästan färdig. När han tre gånger till fått bära upp
släpet efter den yngsta konungadottern, så var han adelsman.
Då skulle kungen lyckönska honom och säga till honom:
Nu är du färdig och adelsman. Jag tackar dig. Nu kan
du gå.
När han nu första gången bar upp prinsessans släp,
vände sig konungadottern om och sade till honom:
»Så trefligt du bär upp mitt släp! Så trefligt har ingen
annan burit det.»
Då märkte pagen att hon äfven kunde föra ett kungligt
språk. Men han var nu också färdig och adelsman. Kungen
tackade, önskade honom lycka och sade att nu kunde han gå.
När han gick, stod prinsessan i trädgårdsporten och
sade till honom:
»Du har burit mitt släp på ett mycket trefligare sätt
än någon annan. Om du bara vore glasmästare och kung
ändå!»
Därpå svarade han, att han skulle göra sig all möjlig
möda att bli det; hon skulle bara vänta på honom. Han
skulle säkert komma tillbaka.
Han gick nu genast till en glasmästare och frågade
honom, om han ej behöfde någon lärpojke. »Jo», svarade
denne, »men du får lof att lära hos mig i fyra år. Första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
