Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kung Trastnäbb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenting förtjäna. Du får lof att fläta korgar.» Han gick ut,
skar vide och förde hem det; då började hon att fläta; men
de hårda videkvistarna sårade hennes händer. — »Jag ser
att det där inte vill gå», sade mannen; »spinn i stället,
kanske går det bättre.» — Hon satte sig ned och försökte
spinna, men den hårda tråden skar djupt in i hennes späda
fingrar, så att blodet började rinna. »Ser du», sade
mannen, »du duger då till ingenting; i dig har jag just fått ett
vackert påhäng. Nu skall jag försöka att börja en handel
med stenkrukor och lergökar; — du får sätta dig på torget
och sälja.» »Ack», tänkte hon, »tänk om folk ifrån min
faders rike kommer på torget och får se mig sitta där och
sälja; huru skola de ej gäckas med mig!» Men ingenting
hjälpte, hon måste göra det, om hon ej ville dö af hunger.
Första gången gick det bra, ty folket köpte gärna af henne,
emedan hon var vacker, och gaf henne hvad hon begärde
för sina varor, ja många gåfvo henne penningar och skänkte
henne varan på köpet. Nu lefde de af förtjänsten, så länge
det varade, och därpå uppköpte mannen en hel mängd nya
krukkärl. Hon tog plats i ett hörn af torget, ställde kärlen
omkring sig och utbjöd dem till salu. Då kom plötsligen
en drucken husar framjagande och red midt in bland
krukorna, så att allt gick i tusen bitar. Hon började gråta
och visste af förskräckelse ej hvad hon skulle taga sig till.
»Ack, hur skall det gå med mig», ropade hon. »Hvad
skall min man säga?» Hon sprang hem och berättade
honom sin olycka. — »Hvem brukar väl sätta sig i ett hörn
af torget med lerkärl?» sade mannen. »Låt bli att gråta;
jag ser nog att du inte duger till något ordentligt arbete.
Därför har jag varit borta i kungens slott och frågat om
de inte behöfva en kökspiga, och de ha lofvat mig att
taga dig som en sådan, och för ditt arbete får du där
fri kost.»
Nu blef konungadottern kökspiga och måste hjälpa
kocken att förrätta det tyngsta arbetet. I hvardera af fickorna
på sin klädning fastsatte hon en liten kruka, i hvilken hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
