Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michel, den fader- och moderlöse gossen från Radhost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom hålorna och den smala stigen öfver floden samt
stegen, som förde honom upp. I stället för att närma sig
floden, aflägsnade han sig alltmer från densamma. Dock,
detta varsnade han först när han icke mer hörde dess
brusande. Uttröttad sjönk han ner på den fuktiga marken,
lade sitt hufvud på den kala klippan och grät och klagade
högljudt. Därpå sprang han åter upp och gick tillbaka.
När han sålunda famlade omkring i mörkret till höger och
vänster, gled hans fot, och han störtade ner i djupet.
Medan han föll, sökte han att hålla sig fast och slet därvid
lös två stora stenstycken från klippväggen. Utan att tänka
på hvad han gjorde, stoppade han dem i den väska, som
han hade hängt öfver axeln, och sökte att trefva sig vidare
fram. Nu närmade han sig floden, och snart hörde han
dess brusande. Men han kunde ej finna stigen, öfver
hvilken farbrodern hade fört honom. Modigt sprang han i
floden och sam öfver. Snart kom han äfven fram till den
farliga stegen och klättrade uppför densamma, vig som en
katt. Sedan han ännu en halftimme famlat omkring
däruppe, kom han ur det mörka hålet ut i det fria. Nu märkte
han först huru mycket han hade skadat sina händer och
fötter. Han darrade af köld och ångest. Men snart fattade
han mod, föll på sina knän och tackade Gud innerligt att
han ej låtit honom förgås i Radhost. Därpå satte han sig,
åt upp det bröd, som han ännu hade kvar, och öfverlade
hvad han nu hade att göra. Han visste att hans farbror
ej längre ville ha honom, och så beslöt han att vandra ut
i vida världen.
När han hade vandrat i flera dagar, kom han till ett
slott, tiggde ett stycke bröd af en tjänare och satte sig på
en hörnsten. I det han tog upp knifven ur sin väska,
varseblef tjänaren de två gula klimparna och frågade
honom, hvad han hade där; därvid vände tjänaren stenen på
alla sidor, vägde den i handen, visade den åt andra och
gick därpå till sin herre, för att äfven visa honom
klumpen. Slottsherren lät föra gossen till sig och frågade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
