Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michel, den fader- och moderlöse gossen från Radhost
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, hvarifrån han fått dessa två stycken gediget guld.
Michel berättade hvad som vederfarits honom och huru han
kommit öfver klumparna. Den faderlöses enkla berättelse
rörde slottsherren så mycket, att han behöll Michel hos sig
och upptog honom som eget barn, ty han var ogift och
hade inga egna barn. Guldet sålde han och insatte
pengarna därför mot goda räntor till gossens förmån. Äfven
lät han undervisa honom i allt nyttigt. Michel hade varit
17 år i slottet, när dess ägare blef dödssjuk. Då
testamenterade denna hela sin förmögenhet åt Michel och anbefallde
honom att lefva måttligt och alltid tänka på de fattiga.
Michel tänkte för sig själf: »Huru kan väl den glömma de
fattiga, som själf varit fattig?»
Tvenne år voro förflutna sedan Michels välgörare hade
dött och han blifvit sin egen herre. En dag stod han vid
fönstret och såg ut åt borggården. Då kom en tiggare med
sönderslitna kläder vandrande. Den unge slottsherren
rördes af hans nöd, och han befallde portvakten att genast
föra den gamla upp till honom. När denna kom in i
kammaren, såg Michel att det var hans farbror, men denne
kände ej igen sin brorson. »Haf medlidande med mig,
nådige herre», bad gubben; »haf medlidande med en fattig
uthungrad gubbe! Gud skall vedergälla er det!» Michel
svarade, att han med glädje skulle gifva honom mat och
dryck. »Sätt er!» Därpå ropade han en tjänare och
befallde denne med låg röst att taga hans knif ur den väska,
som han jämte sina wallackiska kläder bevarat till ett minne
af forna dagar. Därpå satte han sig bredvid den gamle,
som berättade honom hurusom han i forna dagar varit
förmögen, men huru han till följd af dåliga tider råkat i
fattigdom, och huru han slutligen genom domstolens utslag
mistat allt, så att han blifvit tvungen att sälja sin koja
och nu lefva af tiggarebröd. – »Har ni då inga barn?»
frågade Michel. – »Ack», sade gubben, »jag hade fyra
barn. Tre hafva dött i kopporna och den fjärde är en
odugling, som hvarken tänker på Gud eller sin gamle far.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
