Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lustige Schwanda. Böhmisk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan säckpipa, med sina upptåg och lustiga infall, att
knappast någon lämnade värdshuset så länge Schwanda var där,
och ännu i dag plägar man i Böhmen i stället för »det är
en lustig-kurre» säga, »det är en Schwanda».
Då hände det en gång att Schwanda, sedan han på en
kyrkoinvigningsfest spelat från middagen ända till
midnatten på sin säckpipa och förtjänat sig mången groschen,
lade bort sitt instrument, trots alla böner och öfvertalningar
af de unga människorna, som bådo honom fortsätta ända
till morgonen, och lofvade honom riklig betalning därför.
Schwanda var förargad att han blott skulle skaffa andra
människor nöjen; nu ville han en gång äfven roa sig själf.
Han slog sig därför ner bland gästerna och började dricka
för egen räkning och hålla sällskapet vid godt lynne genom
månget skämtsamt infall. Slutligen fick han äfven lust att
spela kort, och han inbjöd grannarna till ett parti, men
mot förmodan fanns det ingen som hade lust att spela med
honom. Schwanda, som icke var van att gå ifrån
värdshuset så länge han hade en groschen på fickan, var ovanligt
lifvad för kortspel, ty han hade just i dag förtjänat mycket
penningar, och då han dessutom skådat alltför djupt i bägaren,
så att det ej heller stod riktigt väl till i hans öfre våning,
så envisades han att vilja spela. Då han nu såg, att hans
grannar alldeles ej ville gå in därpå, reste han sig
förargad, betalade sin skuld och lämnade värdshuset. »I
Draschitz», sade han under vägen till sig själf, i det han med
osäkra steg vandrade dädan, »finnes det en lifvad
skolmästare och en bydomare, som inte förakta ett parti kort. Där
skall jag slå mig ner, hurra!» Och därmed hoppade han
högt i luften och knäppte med fingrarna, så att han
raglade tio steg framåt innan han åter kunde bringa sin kropp
i jämvikt, ty han var något tung i hufvudet.
Natten var klar och månen glänste som ett fisköga.
Plötsligt kom Schwanda till en korsväg och stannade
förskräckt, när han händelsevis kom att blicka uppåt. En skara
gamar och korpar kretsade omkring det ställe, där han befann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
