Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lustige Schwanda. Böhmisk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till Schwanda, sade han: »Sätt dig, pipare, och drick.»
Och därmed räckte han honom vinbägaren.
Schwanda drack, ställde bägaren åter på bordet och
sade, i det han aftog sin mössa: »Lycka till, broder!»
såsom hans ledsagare lärt honom.
»Spela nu upp!»ropade den andre spelaren,och Schwanda
satte sig afsides på en bänk och fyllde sin säck med luft,
medan hans ledsagare slog sig ner hos spelarne, drog en
penningpung, som var väl fylld med dukater, ur fickan, och
tömde den på bordet framför sig.
Därpå började Schwanda att blåsa på sin säckpipa.
Den verkan, som musiken utöfvade på de fyra svarta, var
högeligen underbar. Likasom nytt lif genomströmmat dem,
blefvo de på en gång larmande muntra. De satte
hastigare ut och dukaterna dansade; högljuddare, alltid
högljuddare jublade spelarne och ryckte fram och tillbaka på sina
stolar; hela deras väsende råkade i feberaktig rörelse.
Bägaren gick laget om och äfven Schwanda underlät ej att
dricka. Det underbarasta var dock, att kärlet aldrig blef
tomt, fast ingen fyllde på detsamma. Så ofta Schwanda
hade slutat ett stycke, skallade högljudt hans beröm, och i
hans mössa regnade det guld, hvarför han tackade med
upprepande af orden: »lycka till, broder!» Så räckte det flera
timmar, tills Schwanda ändtligen började spela en polska,
som satte sådant lif i herrarnes ben, att de genast slutade
med spelet, hastigt flögo upp och dansade omkring i
rummet med vilda språng, hvilket tog sig helt besynnerligt ut
till deras allvarsamma yttre och ihåliga ansikten.
Till slut ljöd Schwandas säckpipa helt entonigt och
dansarne gjorde till sist endast kullerbyttor. Då framträdde
en af dem till bordet, och i det han tog säckpiparens mössa,
strök han i den allt det guld, som där låg, och sade, i det
han vände sig Schwanda: »Där har du, därför att du roat
oss så duktigt.» Schwanda trodde knappast sina ögon.
Bländad vid anblicken af en så stor rikedom, visste han af
glädje ej hvad han skulle företaga sig; han glömde i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
