Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den lustige Schwanda. Böhmisk saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvirring huru han skulle tacka och ropade trohjärtadt:
»Måtte Gud tusende gånger vedergälla er det!» Ännu hade
han ej talat ut, då en dimma betäckte hans ögon och allt
— stuga, kort och spelare — var försvunnet.
Följande morgon for en bonde ut på fältet, och vid
han kom till korsvägen, där den omtalade galgen stod, hörde
han toner från fjärran. Han lyssnade, och ju närmare han
kommer, så mycket säkrare blir han, att det är
säckpipstoner; han lyssnar åter och tviflar åter, tills han ändtligen
igenkänner stycket. Och nu ropar han: »Kan det vara
Schwanda?» Då han nu framkommit till galgen, hör han
att tonerna komma ofvanifrån, han ser upp, och se, på ett
hörn af galgen sitter Schwanda och blåser ifrigt på sin
säckpipa, medan vinden för de hängdas lik hit och dit.
»För tusan, Schwanda», ropar bonden, »hvad gör du
där uppe?»
Schwanda far tillsammans, låter säckpipan falla,
gnuggar sig i ögonen, och i det han skådar sig omkring,
varseblir han med förskräckelse hvar han befinner sig. Icke
utan besvär hjälper bonden ner honom, och Schwanda, som
under tiden blifvit nykter, berättar nu hvad som händt
honom. Han kommer naturligtvis också att tänka på
dukaterna, han undersöker mössan och vänder ut och in på
fickorna, men finner ej ett enda öre.
Bonden korsar sig och säger: »Den käre Guden har
straffat er och sändt onda andar öfver er, emedan ni alltid
varit så begifven på kortspel.»
»Ni har rätt, granne», svarade Schwanda, darrande i
alla lemmar; »från detta ögonblick afsäger jag mig
kortspel för alltid.» Han höll ord, och till tacksägelse att han
så lyckligt undkommit, upphängde han sin säckpipa, på
hvilken han spelat för de onda andarna, som ett evigt minne
i kyrkan. Och det berättas, att på årsdagen af den dag,
som Schwanda spelade för de onda andarna, brukade
säckpipan ljuda af sig själf.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
