Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöns, som ville lära sig att rysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Någon tid efteråt kom klockaren på besök i huset, och
för honom beklagade sig fadern öfver det bekymmer, som
den yngste sonen förorsakade honom genom sina
drömmerier och sin oduglighet, och att han ej ville lära sig något
annat i hela världen än att rysa. »Ah, det skall han nog
få lära sig hos mig», sade klockaren; »låt honom bara
komma till mig, och det skall inte dröja länge innan han
får sitt lystmäte.» Därmed var fadern mycket belåten; ty
han tänkte: »Om också inte pojken får lära sig så mycket,
så blir han ändå litet tillstukad, och äfven det är värdt
någonting.» Jöns fick alltså följa klockaren upp i tornet och
lära sig att ringa.
En afton, då de båda befunno sig uppe i tornet, tänkte
klockaren: »Vänta, skall du få lära hvad det vill säga att
rysa!» och han befallde Jöns att ringa aftonklockan, medan
han själf hemligt smög sig hem, tog på sig ett hvitt lakan
och sedan kom tillbaka till tornet, där han tog plats på
öfversta trappsteget, midt emot ett fönster på tornet. När
Jöns vände sig om och varseblef den hvitbeslöjade gestalten,
som stod orörlig och stirrade på honom, ropade han: »Hvem
är du? Hvad vill du?» men han fick ej något svar. »Nå,
har du ull i öronen, eller har munnen frusit igen på dig?
Jag råder dig i all vänlighet att du genast lagar dig i väg,
snögubbe; här har du intet att göra.» Men gestalten
svarade ingenting och rörde sig ej ur stället, ty han skulle ju
lära Jöns att rysa. Men denne tänkte ej det minsta på den
saken; men förargad blef han ändock. »Säg ifrån hvad du
vill, om du är en hederlig karl!» ropade han, »eller också
kastar jag dig utför trappan.» Klockaren trodde icke att
han genast skulle företaga sig ett sådant oråd, och öppnade
därför ej munnen. Nu förlorade Jöns tålamodet; som en
pil rusade han på spöket, som icke hade kunnat drömma
om ett sådant mod, och pladask! kastade det öfverända,
så att det rullade sina goda tio trappsteg ner för
torntrappan i den gamla bykyrkan och blef liggande i ett hörn.
Huru mycket det än här pustade och jämrade sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
