- Project Runeberg -  Ny samling folksagor /
66

(1896) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöns, som ville lära sig att rysa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

där Jöns ännu gäspande sträckte på sig och ändtligen
morgnade till. »God morgon, herr kung!» sade Jöns. »God
morgon», svarade denne, och frågade: »Nå, hur har det
gått dig i natt?» — »Tackar som frågar, rätt bra», svarade
pojken; »jag fick inte vara ensam, utan mottog besök genom
skorstenspipan, och så hafva vi slagit käglor med
människoben.» Och nu berättade han allt som hade tilldragit sig
under natten. Konungen ryste blott vid att höra det och
sade: »Nå, nu har du väl fått rysa?» — »Inte så vidt
jag vet. Jag har haft ganska roligt, det var allt, men att
rysa har jag ännu inte lärt mig», svarade Jöns. »Nå, så
kanske du får lära det den tredje natten», sade konungen,
och gick tillbaka till sitt slott, medan Jöns spatserade ner
till värdshuset och där smorde sig af hjärtans grund.

När tredje natten började, satt han åter på sin
hyfvelbänk, och sade för sig själf: »Det är i alla fall bra illa
att jag aldrig skall kunna få rysa.» Då började på en gång
ett buller, larm och rumor i huset, så att man kunde blifva
full af ångest och förskräckelse; dörren flög upp och sex
väldigt stora män inträdde i kammaren. De buro en
likkista på en likbår, ställde den midt i rummet och försvunno
åter. »Aha», tänkte Jöns, »där ligger säkert kusin Petter,
som nyligen dog; jag får lof att se på honom.» Därpå
steg han upp och gick till kistan, hvars lock han tog af.
Då låg där en död i kistan, alldeles öfverhöljd af blod;
men när Jöns kände på honom, drog han genast händerna
tillbaka och sade: »usch, iskall! Du fryser, kusin Petter;
vänta, så skall jag värma dig!» Därpå tog han liket i sina
armar och bar det till elden. Men den döde ville ej blifva
varm. Jöns anställde allehanda försök med liket, tog det
på sitt knä och gned dess armar och ben, så att blodet
åter skulle komma i rörelse; men då allt detta ej ville
hjälpa, lade han den döde i sin säng, klädde af sig och
tog plats vid hans sida. Då dröjde det ej länge innan den
döde blef varm och började röra på sig. Och nu gjorde
han sig bredare och bredare, och ändtligen ropade han:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folksagor/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free