Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöns, som ville lära sig att rysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvarför stör du mig i min hvila? Nu skall jag slita
sönder dig.» — »Skall det nödvändigt ske genast?» frågade
Jöns, i det ban vände sig om. Därpå högg han tag i
spöket, kastade det med ens i likkistan och skrufvade åter fast
locket. Genast visade sig åter de sex männen, som lyftade
upp båren, och buro bort densamma.
Strax därpå inträdde en fruktansvärd jätte med långt
och yfvigt skägg, och ropade till Jöns: »Mask, nu är det
ute med dig; du måste dö!» — »Sakta, sakta!» svarade
Jöns; »det har ingen brådska med hvad du säger; om jag
skall dö, måste jag väl själf också vara med.» — »Ja visst,
din skräflare, skall du själf vara med», ropade jätten. »Nå,
nå, sakta vackert!» svarade pojken; »gör dig inte så viktig.
Ty när det kommer till kritan, så tar jag och hackar dig
till pölsa med min tälj knif.» — »Det kan man kalla att
tala dristigt», svarade jätten; »då måste du allt vara
betydligt starkare än jag.» — »Det kommer an på ett försök»,
svarade Jöns. »Nå välan, låt gå; är det som du säger,
så vill jag låta dig draga hädan; kom, så få vi försöka!»
Jöns var genast beredd, och så förde Goliath honom
genom mörka gångar till en smedja, där han tog en yxa
och med ett enda slag slog ned städet i marken. »Skall
det där kanske vara någon trollkonst?» frågade Jöns; »pass
på, jag kan göra bättre upp.» Därpå gick han till det
andra städet. Jätten, som ville se noga efter hvad Jöns
gjorde, böjde sig djupt, så att hans långa skägg föll ner
på städet. Hastigt svängde nu pojken sin yxa och lät ett
väldigt hugg falla på städet, så att han klämde in jättens
skägg i öppningen efter hugget. »Nu har jag dig, karl;
nu är det din tur att dö!» sade han. I detsamma tog han
en järnstång och bearbetade med den så väldigt odjurets
rygg, att denne tjöt och grät och lofvade Jöns, att om han
ville släppa honom lös, så skulle han visa honom på tre
kistor guld, af hvilka en skulle tillhöra konungen, en de
fattiga, och den tredje finge Jöns behålla för egen räkning.
»Godt», sade denne, »till detta pris skall du få blifva fri;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
