Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syster Ödmjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ödmjuk sade: »Käre broder, låt mig stanna; om alla
öfvergifva dig, vill jag dock vara hos dig; jag skall gå till
bönderna, till mjölnarne och till grannarna och vänligt bedja
dem, att de åter blifva dina vänner, så att du ännu en gång
kan komma till din rätt.»
Rikman sade: »Försök det, jag vill ej hindra dig.»
Då drog Ödmjuk ut och klappade i Rikmans namn på
alla dörrar och sade: »Gör det för min skull, ty jag är
åter hos honom!» Och för hennes skull visade sig de
människor åter hjälpsamma, som förut varit fientligt sinnade. —
Då började åter kvarnvattnen falla öfver hjulen, säden
spirade å nyo upp, och borgen reste sig åter ur gruset.
Rikman gick med Ödmjuk hand i hand öfver fälten
och ängarna och såg på arbetsfolket, och om det tycktes
honom, att de ej arbetade nog, och de hårda, elaka orden
återkommo på hans tunga, då fattade Ödmjuk mildt hans
hand och sade: »Måste jag åter skiljas från dig, nu, då vi
knappast hafva funnit hvarandra!»
Och då lador och förrådshus åter fylldes och grannarna
åter vände tillbaka till huset, då tänkte ofta Rikman: »Jag
är åter den rikaste och förste!»
Men när Ödmjuk såg detta, sade hon kärleksfullt:
»Broder Rikman, det kunde ännu en gång blifva helt
annorlunda och vännerna förvandla sig till fiender; låt oss
hellre lefva i frid!» — Då sade Rikman: »Syster Ödmjuk,
du har rätt; hjälp du mig att behålla hvad jag äger, eljest
ar det förloradt.»
Så lefde de tillsammans i endräkt och frid, och
Rikmans ängar voro åter vidt och bredt de mest fruktbärande.
Då hände det en dag, att en man trädde inför slottet,
med grånadt hår, trött och nedslagen, och ropade: »Släpp
in mig, jag har fordom varit Skönherre, och nu är jag blott
en skugga af mig själf.»
Vänligt trädde Ödmjuk honom till mötes och hälsade
honom välkommen. — Då sade han: »Hvarför vänder du
dig ej från mig, då jag dock förnekat dig för skönhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
