Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdet Zuniga. Magyarisk saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»kanske skall kammargrefven ej tycka illa om att erfara
hvad turken åstundar af mig.»
Dörren öppnades, och en kraftig gestalt inträdde. På
de breda skuldrorna, den korta halsen, det svarta, glänsande
skägget och de djupt fårade dragen igenkände alla genast
Moktar, en af de turkiske underbefälhafvarne i Levenz.
Han framträdde trotsigt för Revistye.
»Herre», sade han, »Hassan, befälhafvare i Levenz,
sänder mig till dig, den otrogne Revistye. Du har på ett
listigt sätt beröfvat honom hans syster. Han har beslutat att
tukta och straffa dig därför med egen hand. Han nedlåter
sig att i öppen tvekamp kämpa med dig, ehuru du icke är
bättre än en gemen tjuf. I dag åtta dagar till är han redo
att strida med dig. Zelmira är segrarens pris. Likasom
en flicka gläder sig åt dansen, lika begärligt längtar Hassan
efter striden. Hans klinga, som så ofta mättat sig med
otroget, kristet blod, vill äfven färga sig med ditt.»
Revistyes kind glödde högre, hans ögon blixtrade af
vrede, men han betvang sig, och sade lugnt och afmätt:
»Godt, jag väntar din herre om åtta dagar, och om hans
klinga också är aldrig så röd af kristet blod, så skall jag
med så mycket större nöje svänga mitt svärd Zuniga; det
skall ej svika mig, likasom det aldrig svikit mina förfäder.
Ditt ärende är uträttadt, aflägsna dig. — Men ni», sade
han till bergsmannen, »skall hälsa öfverkammargrefven att
jag ifrigt uppmanar honom att ännu denna vecka komma
hit, för att vara vittne till tvekampen.»
Moktar kastade en tveksam blick på Revistye,
bergsmannen tryckte full af hänförelse magyarens hand, och de
båda budbärarne gingo allvarsamma och tysta ut vid
hvarandras sida.
Då de kommit ut på gården till sina hästar, trädde
Zelmira just i detsamma ut ur kapellet.
»Moktar», utropade hon, »huru mår min bror, och hvad
gör han?» Den tilltalade kastade sig i sin sadel. »I dag
åtta dagar till skall han strida med er man om er.» I det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
