Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdet Zuniga. Magyarisk saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefver, om jag ser honom rida ut till striden, om jag ser
honom svinga svärdet Zuniga, då, vid profeten, är du
dödens. Ah, jag förstår det mycket väl, du arbetar på min
undergång, för att intaga min plats, och därför har du
invecklat mig i denna dödsbringande strid ... det är bäst
att jag genast stöter ner dig, så att du dör före mig.» Och
härmed fattade den falske mannen affällingen om armen
med en vansinnigs styrka, så att denne ej kunde tänka på
att undkomma. »Herre», svarade renegaten, »Revistye kan
ej lefva, det är ej möjligt; jag har själf sett honom dricka
giftdrycken.»
Under tiden hade man utstakat stridsplatsen. Enligt
ömsesidig öfverenskommelse skulle Revistye från motsatta
stranden spränga öfver bron mot Hassan, men kämparne
skulle före fäktningen hvarken blotta sina ansikten eller tala
till hvarandra, och dessutom skulle de endast betjäna sig af
sina svärd. Öfverstekammargrefven ställde sig vid stranden;
tre böss-skott, som på hans befallning afskötos, förkunnade
att allt var i ordning. Ut ur slottet Revistyes portar
framred en lysande ryttareskara. Hassan och renegaten skådade
upp mot höjden. Deras öga föll på Revistye; det var
otvifvelaktigt hans häst som stegrade sig af stridslust. Det gamla
huset Revistyes färger började nu blifva för blotta ögat
synliga på hans sköld. Det var hans hjälmbuske som de sågo
fladdra; just så svängde han sitt svärd; intet tvifvel
återstod mer. När han dånande sprängde öfver bron, utropade
Hassan: »Han lefver — dö, din hund!» och med dessa ord
stötte han sin dolk ända till fästet i den förrädiske
renegatens hjärta. Förtviflan och raseri drefvo honom därefter
mot motståndaren. Deras sablar korsades, turkens klinga
sprang; säker på sin annalkande död slet Hassan sin dolk
ur skidan och kastade den mot sin fiende. Järnet inträngde
i motståndarens bröst, klingan sjönk ur hans händer, han
föll ner på gräsmattan, och hästen, fri från sin börda, flydde
öfver fältet. Hassan sprang ner från sin häst, upptog
jublande svärdet Zuniga och framträdde till den fallne för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
