Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den onde anden i flaskan. Efter Fr. de la Motte—Fongué.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
låna honom några ören. Af förargelse tog han nu upp
patronerna ur sin ficka och satte ut dem samt förlorade dem
just till den soldaten, åt hvilken han hade sålt sin galgman,
ty där denne var, där dröjde äfven den nyckfulla lyckan.
Följande morgon kom korporalen in i tältet och ropade:
»Hör på, där, generalinspektören skall i dag besiktiga hvarje
man, och den som inte har sin mundering eller sina vapen
i ordning eller den som har slarfvat bort sina patroner blir
skjuten utan nåd och barmhärtighet.»
Richard var ännu ägare till fem halfören, med hvilka
han, sedan han länge förgäfves sprungit omkring i alla tält
för att förskaffa sig ammunition, slutligen kom till den
soldat, som hade tagit hans galgman och sedan på spel hans
aflöning. Denne lämnade honom nu efter många böner af
barmhärtighet för fem halfören fem patroner, emedan han
hade sådant till öfverlopps och ville gälla för en god kamrat.
Mönstringen gick lyckligt förbi utan att någon man
blef skjuten. En mängd krigsfolk strömmade nu till
krogstånden, men Richard icke, ty han ägde ej ett öre utan
satt och tuggade förargad på ett stycke torrt bröd. »Ack»,
suckade han, »om jag nu hade en hand full dukater af
dem som jag slösat bort!» Och se — dukaterna befunno
sig genast i hans hand. Då förskräcktes han högeligen, ty
tanken på galgmannen föll honom genast in. I själfva
verket hade äfven den lille svartkonstnären åter ganska riktigt
inställt sig hos honom; flaskan hade nämligen, invecklad i
papper som en patron, legat i kamratens patrontaska och
följt med då Richard köpte patronerna. Detta erfor han af
kamraten, då denne af honom återfordrade sin galgman,
hvilken han af misstag gifvit honom i stället för en patron.
Huru gärna återgaf ej Richard den hemska anden. Men
den vek ej bort ifrån honom, utan inställde sig alltid å nyo
hos honom. Då öfverfölls han af modlöshet och grym fasa
— han kastade med afsky dukaterna ifrån sig och sprang
så långt hans ben buro honom in i djupa skogen, där han
sent på natten trött och vanmäktig sjönk ner på marken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
