Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den onde anden i flaskan. Efter Fr. de la Motte—Fongué.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invid ett torrt träd och där han för att lindra sin brännande
törst önskade sig en flaska vatten.
I ögonblicket var vattenflaskan där, men han ville ej
röra vid henne. Stundom kalla, stundom heta rysningar
öfverforo honom, då han i stället för vattenflaskan mellan
sina händer kände den iskalla flaskan med dess
fruktansvärda innehåll. Kallsvetten flöt ifrån hans panna. I
förtviflan reste han sig, han fruktade för sig själf och sprang
tvärs öfver fält, öfver häckar och buskar till den mörkaste
delen af skogen.
Här försjönk han i vanmakt — men ingen välgörande
sömn slöt honom i sina armar, endast gräsliga drömmar
marterade hans själ. Det föreföll honom, som smöge sig
galgmannen åter ut ur flaskan och lade sig med en
fruktansvärd tyngd på hans bröst. »Ack», suckade han, »vik
ifrån mig, onde ande, du tillhör mig ej mer; jag har ju
sålt dig!»
»Den handeln gäller icke — gäller icke», grinade
anden. »Du har köpt mig tillbaka för ett halföre med
patronerna; du hade kunnat få mig för ännu bättre pris. Men
under halföret finnes det intet mynt. Jag skall aldrig mer
vika från dig; på dig är jag nu säker.»
Då vaknade den arme mannen med det onda samvetet
och sprang till en klippa, därifrån slungade han flaskan i
djupet; men i nästa ögonblick var hon åter i hans ficka.
»Ve mig, ve mig», skrek han genom nattens mörker;
»ve, ve mig! Fordom var det min glädje då flaskan kom
tillbaka, nu är det en börda, som trycker mig till jorden.»
Lik en rasande sprang han omkring under den långa,
långa natten, och vid hvarje steg klingade flaskan, hvari
han hade galgmannen, i hans ficka. Tidigt på morgonen
tog han flaskan, kastade den för sina fötter och trampade
i raseri på henne; men den som var i flaskan tålde ej länge
detta, ty den återtog sin plats i Richards ficka, och i den
pinades öra ljöd galgmannens hesa skratt.
»Ack, du djäfvul», ropade han vredgad, »lämna mig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
